Obeslutsamhet

Precis så är det. Katterna sitter vid dörren och jamar att de vill gå ut.
Jag sätter på mig tofflorna och går med de ivriga kissarna ut i trapphuset.
Så långt är allt väl, men när jag öppnar porten då sätter dom sig på tröskeln med huvudet ute och kroppen fortfarande innanför.
Sen ska dom sitta så i vad som känns som en evighet, kan bero på att jag står och fryser, innan dom bestämmer om dom ska ut eller in.

Lika obeslutsam som mina katter känner jag mig inför semestern i år.
Ska jag, ska jag inte????
Hade planerat en resa redan i maj.
Men då tillkom en massa kostnader och priset steg oväntat, så den avbokade jag då.
Sen har jag två andra alternativ att fundera på.

Men inget av dom känns riktigt bra av olika orsaker.

Det slutar säkert med att jag blir hemma hela sommaren i stället.
Vilket kanske inte är så dumt om vädret är fint.
Och sen till hösten har dottern och jag planerat en tripp till London.
Det ser jag verkligen fram emot, ska bli roligt.

Så tills vidare fortsätter jag att vara lika obeslutsam angående semestern som mina katter om dom ska gå ut eller stanna inne.