fredag 3 december 2010

Stress.

Jag har haft möten hela veckan. Och har en del nästa vecka också. Jag får stressa från det ena stället till det andra. Då känns det vad lugnt och stressfritt mitt liv är i vanliga fall. Vad bra jag brukar ha det. Genast uppskattar jag och njuter av min vardag på ett nytt sätt. Som min katt Yama som njuter av att ligga och spinna i fönstret mens hennes syskon är ute i snön. Det gäller att hitta den rytm i livet man trivs med. Både för katt och människa. 

Häromdagen klagade jag på min brist på julkänsla. Och saknaden efter stämningen jag hade förr. Men egentligen så är det inte bara julkänslan som försvunnit. Även stressen är borta. Jag har redan handlat alla klappar. Så jag behöver inte stressa runt på affärerna och trängas med alla i julruschen. Till och med skinkan är inhandlad och ligger i kylen. Jag har kanske inte tappat något när allt kommer omkring. Jag har bara lärt mig att varva ner och inte stressa runt.

Jag kanske har börjat ta efter mina katter. Katter är kloka djur som vet hur man njuter av livet. Jag ska kanske lägga mig och spinna i fönstret ett tag jag också. Bättre kan man knappast ha det.

 

lördag 13 november 2010

Låt mig sova!

Babsan sover. Hon vet hur man gör det bekvämt för sig.
Jag undrar hur det skulle vara att vara en katt för en dag? Sova på en varm och skön plats. Vakna och gå upp och äta. Hoppas på att tvåbeningen man bor med har haft vett att köpa hem något riktigt gott.
Sitta och tvätta sig riktigt länge. Kanske gå ut en sväng. Om man har lust. Det är ju jobbigare att jaga nu när snön kommit.  Fast stannar man inne får man inte vara ifred för "ungarna" ju. Ungarna som vuxit och blivit stora.
Två av dom är redan större än sin mamma. Det gäller att hela tiden sätta sig i respekt hos dom. Mycket fräsande blir det. Fast de kan få tillåtelse att äta samtidigt om dom uppför sig. Den där tvåbeningen man bor med är inte det lättaste att ha att göra med heller. Svåruppfostrad är hon. Lär sig väldigt långsamt också. Hon kan varken jaga eller klättra i träd. Stackaren! Men komma och sticka upp den där blixtmaskinen i nosen på en när man sover som bäst det kan hon! Gå härifrån! Låt mig sova! Dumma människa!

Nej, vid närmare eftertanke vill jag nog inte prova att vara en katt i alla fall.
Inte ens för en dag.

torsdag 11 november 2010

Kattväckning

Hur blir du väckt på morgonen? Om inte av väckarklockan då förståss.
Oavsett om det är vardag eller helg är det alltid mina katter som väcker mig.

Det kanske är lite orättvis att anklaga alla fyra. Det är faktiskt bara en av dom som står för själva väckandet.
Hon sätter sig bredvid mig i sängen och petar mig med tassen i ansiktet.
Det fortsätter hon med tills jag vaknar. Försöker jag dra täcket över huvudet sätter hon sig ovanpå.
Så det fungerar inte heller. Hennes envishet och uppfinningsrikedom vet inga gränser.

När hon har bestämt att jag ska stiga upp är det ingen ide att kämpa emot.
Varför inte bara stänga sovrumsdörren med henne på andra sidan?
Jag har provat. Men det fungerar inte heller. För då jamar hon tills en av de andra katterna, som är dörrexpert, kommer och öppnar dörren åt henne.

Passande nog heter hon Yama. Hennes jamande kan väcka de döda. Och då menar jag inte en trött matte bara. Dörröppnaren som är som en inbrottstjuv, tar sig in överallt, heter Tassa. Så har vi den snälla brorsan. Han är så snäll så han är snudd på fånig. Men stor som ett hus. Vilde heter han. Han behöver bara visa sig så flyr kvarterets andra huligankatter. Deras mamma som inte alls vill vara någon mamma åt dom längre, Babsan, vill inte heller vara med i blogginlägget.

Men alla har de sin givna uppgift i flocken.
Dom har rättvis arbetsfördelning minsann, mina katter.

tisdag 9 november 2010

Dagens fundering

Jag satt och tittade på gamla foton tidigare. Vart tar tiden vägen, tänker man när man ser foton på barnen när de var små. Och sig själv i betydligt yngre upplaga. Man minns med ett leende.

Men sen kommer man till foton av de människor som av en eller annan anledning inte finns i ens närhet längre. Då känns det betydligt vemodigare att ställa sig frågan, vart tog alla människorna vägen?
Alla har de passerat in och ut ur ens liv och lämnat olika stora avtryck efter sig.
Vissa finns för alltid kvar i ens hjärta. De påverkade livets vändningar på viktiga sätt.
Andra blev aldrig mer än ett suddigt foto i ett album. Ett namn man nästan inte minns.
Men dom fanns där ändå, en gång. Jag undrar vart dom tog vägen?

måndag 8 november 2010

Fattar noll

Jag förstår inte riktigt hur vissa människor fungerar egentligen.
Nyligen blev jag vän med en person jag aldrig umgåtts med tidigare, men som ändå funnits med i den gemensamma bekantskapskretsen. Då fick jag veta att hon gått runt och trott en massa saker om mig pga något en annan person sagt till henne.

Hur kan man hitta på saker, helt tagna ur luften, och sen sprida dom som om dom vore sanning. Värst av allt är att ryktesspridaren och jag har haft en bra relation hela tiden.
Så vad är motivet egentligen?

Jag fattar ingenting. Blir inte ens arg. Är för oförstående för att ens bli riktigt arg tror jag.

lördag 6 november 2010

Ny önskelista

Igår skrev jag om mitt barnbarn som vill ha gröna ärtor i julklapp.
Men även i en 3-årings värld är allt relativt. 
Och förändringarna kommer snabbt och är stora.
Idag vill hon ha en egen dator i stället.
Ärtorna då? Dom vill hon ha som ett halsband.
Det är viktigt med accessoarer. ;)

torsdag 4 november 2010

Underbara unge!

Jag frågade mitt lilla barnbarn Fanny 3 år vad hon vill ha i julklapp.
Utan minsta tvekan svarade hon direkt, "Gröna ärtor"
Såna man äter frågade jag. "Ja, små gröna ärtor" svarade hon.
Hur jag än försökte locka med dockor, spel och filmer så gav hon sig inte.
Hon vill BARA ha små gröna ärtor. Inget annat.
Det ser ut att bli en billig jul i år.  :-D

onsdag 1 september 2010

Varför måste man vara två?

Jag kan inte förstå varför man nödvändigtvis måste ha en partner för att platsa i sociala sammanhang.
Är man lycklig singel, som jag brukar kalla mig själv, har man inte lika högt värde. Det är inte lika intressant att umgås med en singel när alla andra är par. Detta gäller tyvärr även i vissa familjesituationer. Tex när det är dags att fira jul och andra högtidligheter. Då är det alltid jag som ensamstående som ska vara öppen och tillgänglig för andras planering. Det är alltid jag som ska ta hänsyn till när andra har tid och lust. Min kalender är inte så viktig att ta del av. Och när det gäller Söndagsmiddagar och liknande blir jag helt bortglömd emellanåt. För det är viktigare att alla par kommer och får umgås. Jag är ju ändå bara en person. Exemplen är oändliga på hur illa jag blir behandlad av många människor, mer eller mindre medvetet. Bara för att jag inte har en partner. Jag blir så trött på att alltid bli förbisedd. Men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på den här situationen. För det skulle ju aldrig falla mig in att skaffa en partner för att andra tycker att jag borde göra det. Det borde ju inte spela någon roll om man väljer att leva som singel eller i ett förhållande. Man är ju samma person ändå. Tycker jag, men tydligen inte alla andra.

tisdag 31 augusti 2010

Besökare

Jag smyger omkring här inne på bloggen och ser mig omkring.
Kommenterar inte alltid det jag läser.
Men jag läser lite här och där. Kommenterar något ibland som jag har
något att säga om. Eller säger bara hej till en särskild bloggvän.

Likadant gör jag på min andra blogg på aftonbladet. (http://blogg.aftonbladet.se/newblog)
Men medans jag har en mängd besökare på den bloggen är det ett fåtal på den här.
Inte för att det spelar så stor roll egentligen, hur många besökare man har.
Men jag undrar vari skillnaden består mellan bloggarna. Varför har jag fler besökare per dag på
aftonbladets blogg än vad jag har per vecka på denna blogg?

torsdag 26 augusti 2010

Dagens ord

Dagens ord : Familj.
Familj kan vara mycket. Inte bara de människor man har blodsband till.
Utan också människor man står väldigt nära på andra sätt.
Många gånger kan de man inte har blodsband till stå en närmare än vissa personer i den
egentliga familjen. I alla fall är det så för mig.

Familj kan innebära trygghet men också ansvar. Familj borde alltid betyda kärlek.
Familj borde komma före allt annat. Men gör inte alltid det.
Jag älskar min familj. Men jag har inte bra relationer med alla medlemmar av den.
Tyvärr är det så.
Hur ser andra på ordet familj? Vad betyder familj för dom?

tisdag 24 augusti 2010

Bloggförvirring

Spöken härjar på min andra blogg på ab.( www. http://blogg.aftonbladet.se/newblog)
Dels har det blivit något fel på ett av mina klipp från YouTube och sen fungerar plötsligt inte val av typsnitt längre.
När man skriver ser allt okej ut men när man publicerar krymper allt ihop och får ett helt annat utseende.

Blev så irriterad så jag loggade in här istället. Och vad upptäcker jag här?
Jo, funktionen som gjorde att man kunde lägga in bilder i sina inlägg är borttagen.
Nu är förvirringen total! Vad har hänt? Finns det någon vänlig bloggare som kan förklara för mig hur jag ska göra nu för att lägga in bilder här?

lördag 21 augusti 2010

Spara och Slösa

Spara och Slösa hette två figurer i en tidning när jag var liten.
Det hörs ju på namnen hurdana egenskaper de hade.
Meningen var att alla barn skulle ta varning av Slösas dåliga val och bli som Spara.

Jag tillhör dom som helt obildbart ändå uppförde mig som Slösa genom hela
min barndom. Nu som vuxen är jag en blandning av båda. Inom mig bor en liten del av dom båda två.

När jag har en möjlighet låter jag helt skamlöst Slösa härja fritt.
Sparas protester tystar jag när hon sticker upp sitt huvud.
Idag ska jag och Slösa gå på marknad. Spara får stanna hemma.
Vi ska ha såååå roligt!!!

Imorgon kan Spara få ta itu med sitt jobb. Att kolla så Slösa och jag inte ställt till med något alltför tokigt på egen hand. Imorgon är det hennes tur att ta över.
Men inte än. Imorgon är en annan dag. =)

tisdag 17 augusti 2010

Störst, vackrast och bäst.


Måste man vara störst, vackrast och bäst?
Jag är varken vackrast eller bäst. Vet inte om jag skulle vilja vara det heller.
Det enda jag strävar efter är att vara det bästa JAG kan vara. Utan att nödvändigtvis behöva jämföra mig med andra.

Det är pinsamt att iaktta vissa människors beteende. Tyvärr människor i min närmaste omgivning. De tycker verkligen att de ÄR störst, vackrast och bäst.
För det mesta kan jag ignorera dom. Och skaka av mig hur jag blir behandlad av dom.
Men ibland blir jag bara så jävla ledsen!!!

måndag 15 mars 2010

Nedräkning.



Nedräkningen har börjat. Av de 10 dagar mina katter måste ha tratt på sig. Som jag berättade i min andra blogg på ab steriliserades alla 4 i fredags.
Sedan dess har jag haft kalabaliken i Bender här hemma. En smärre överdrift förståss.
Men det har varit en riktig cirkus. Och en oerhörd nervpåfrestning.

Men nu har de första dagarna lyckats snigla sig förbi. Bara 7 dagar kvar. Det ska man väl klara av utan allt för stora sammanbrott. (peppar, peppar, ta i trä)
Som min vän Any sa, det som inte tar kål på en härdar en. Om 7 dagar kommer jag att vara en riktig hårding. Garanterat.

torsdag 18 februari 2010

Dagens rapport.


Lilla Fannys skridskopremiär.

Det är strålande sol ute och bara -14 grader i dag.
Ska ge mig iväg och hämta mitt barnbarn på dagis om ett par timmar.
Sen ska vi leka tills hennes mamma kommer hem i kväll.
Buskul alltså! =)

måndag 8 februari 2010

Middag.



Vad blir det för middag hos er i dag?
Min matlagningslust befinner sig på semester just nu.
Så här blir det laxpudding som min syster har gjort.

lördag 6 februari 2010

Babsan väntar.



Babsan väntar på våren. Varje morgon går hon och sätter sig i fönstret och tittar ut.
Stirrar på snön därute för att se om den inte ska försvinna.
När den ändå ligger kvar suckar hon lite uppgivet. Och går tillbaka till
min säng för att somna om igen.
Det är synd om Babsan just nu.

fredag 5 februari 2010

TRÅKIGT!

Jag har så tråkigt att det kryper i kroppen på mig!
TRÅKIGT! TRÅKIGT! TRÅKIGT!

Vandrar runt här hemma som en osalig ande.
Sitter vid datorn, går upp och plockar lite, sätter på radion. Går tillbaka till datorn. Skurar badrummet, städar garderoben, bäddar rent i sängen. Syr ett förkläde till minsta barnbarnet.Tar en kopp kaffe och sätter mig vid datorn igen.
Hela tiden så rastlös och uttråkad så jag skulle kunna spricka.

Ute snöar det som vanligt.

Herregud vad tråkigt allt är i dag!

torsdag 4 februari 2010

Vitt,vitt, vitt!!!

Vitt, vitt, vitt!!! Överallt är det bara vitt! Av snö förståss.
Vaknade i morse och kunde inte ens se ut genom fönstret, som var helt översnöat.
Det kändes som om jag befann mig inne i en igloo.
Nu har jag ett enda fönster i min lägenhet som inte är övertäckt med snö.
Men man ser knappt ut ändå. Snöyran är som en mur utanför.
Skönt att jag inte behöver ge mig ut i det här vädret i alla fall.

Jag hade fått flera gullig kommentarer från bloggvänner på mitt första inlägg på evigheter härinne i går. En av kommentarerna var från en bloggvän som trodde att jag medvetet inte svarat på en kommentar från henne tidigare.
Därför vill jag säga till er alla nu att jag ABSOLUT INTE medvetet struntar i någon.
Jag är ALLTID lika glad för ALLA kommentarer på mina inlägg. Det kan hända att jag missar någons kommentar någongång för att jag glömmer att gå tillbaka och kolla om det kommit in några nya. I så fall ber jag om ursäkt för det nu.
Men ni är alla välkomna till mina bloggar när ni vill.

Det var bara det jag ville säga. =)))

onsdag 3 februari 2010

Kapningen genomförd.

Nu har jag genomfört kapningen av Babsans blogg. Och gjort om den till min egen.
Babsan är min katt. Hon har haft en kattblogg här tidigare.

Eftersom jag tappat intresset för Babsans blogg har det inte hänt så mycket här på flera månader nu. Det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu.

Min blogg nr 1 har jag fortfarande på ab bloggen. Har inte riktigt klart för mig vad som kommer att bli skillnaden på bloggarna. Men det visar sig väl med tiden.

Japp, så var det med det. Nu rullar jag igång Libra på blogspot!