onsdag 30 november 2011

Det knallar på.

Ett element har gått sönder här hemma.
Och det är stopp i avloppet i köket. *suck*
Det blir till att ringa felanmälan.
Inte kul!

Men igår slog jag in de första julklapparna.
Till mina älskade barnbarn.
Vilken julstämning jag fick.
Kul!

Det spöregnar ute idag.
Och all snö som kommit är bortspolad.
Inte kul!

Men jag har betalat alla räkningar.
Och trots julklappsinköpen har jag lite pengar kvar.
Kul!

Så det knallar på, livet.
Som det ska! Bra!

måndag 28 november 2011

Viktigt med vikten

Jag har (för 111:e gången) bestämt mig för att försöka gå ner i vikt.

Så i 4 veckor har jag ätit enligt LCHF kosten.

Det fungerar förvånansvärt bra faktiskt. Jag går ner ca 1 kg i veckan.
Utan att behöva anstränga mig för mycket.

Så från och med idag ska jag börja att öka på motionen också och se vad det ger för resultat.

Det känns skönt att känna sig lite mer hälsosam.



söndag 27 november 2011

Advent

Idag är det första advent och äntligen snöar det här.
Vilken perfekt timing!
Snön dalar ner utanför mitt fönster och bäddar in allt i
ett vitt täcke.

Jag ska gå hem till min bror och dricka adventskaffe.
En lussebulle slinker det nog ner också.
Det ska bli riktigt mysigt att ta en promenad i snöandet.

För första gången på ett tag mår jag riktigt bra.
Jag önskar er alla som kommer förbi här en riktigt
trevlig 1:a Advent!
                                          Bilden lånad av Birgitta W

onsdag 23 november 2011

En ny dag

En ny dag har börjat.
Vet inte vad den kommer att föra med sig än.
Men jag försöker att tänka positivt.
Försöker jaga bort den tunga känslan jag har inom mig.

Solen skiner och det verkar bli vackert väder idag.
Helt otroligt att det är första advent på söndag och att
vi fortfarande har plusgrader och barmark här.

Jag har gjort de första julklappsinköpen, till barnbarnen.
Men är inte färdig på långa vägar än.
Ju större barnen blir desto svårare blir det att handla till dom.
Främst för att jag som sjukpensionär helt enkelt inte har råd
att köpa allt dom önskar sig.

Men jag ser verkligen fram mot julen i år.
Det ska bli så mysigt att fira helgen med familjen.
Det är precis vad jag behöver nu.
Julafton ska vi vara hos min dotter, Juldagen hos mig
och Annandagen hos mamma.

Här uppe på söders höjder har jag en vacker utsikt över staden.
En stad som just nu badar i solsken.
Så nu ska jag ta en promenad och njuta av vädret.

Ha en bra dag alla ni som kommer förbi här!

måndag 21 november 2011

Vad som hände med Babsan

Känner mig så oerhört sorgsen just nu. Saknaden efter Babsan är så stor.
Tydligen hade någon okänd tagit in henne. Haft henne hos sig i nästan 3
veckor. Innan hon på något sätt lyckades smita ut. På väg hem har hon korsat
en av de större vägarna här och blivit påkörd av en bil. Med inre skador har
hon kämpat för att ta sig hem till tryggheten. Kommit så långt som till min
grannes tomt. Där har hon säckat ihop och dött.

Att någon haft henne instängd förstår man eftersom hon var så "välgödd."
Efter 3 veckor ute skulle hon ha varit mager och i dåligt skick.
Men det var hon alltså inte.
Det gör mig så arg att någon tagit sig friheten att ta hem min katt.
En katt med halsband som dessutom är märkt.
Vill dom ha en katt kan dom väl skaffa sig en själva istället för att
stjäla någon annans.

Hade det inte varit för den okända kattjuven hade inte jag behövt
förlora min älskade vän.

Jag försöker att inte älta för mycket. Men det är svårt att låta bli.
Försöker hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt.
För att inte fastna i grubblerier. Men det kommer att ta tid innan den
värsta sorgen gett med sig. Saknaden kommer alltid finnas kvar.

Vilde, Tassa och Yama har undrat var Babsan är.
Dom har uppfört sig lite annorlunda de sista veckorna.
Jag vet att både jag och mina tre svarta katter kommer att må bra igen.
Men just nu känns det som om det är rätt långt dit.


lördag 19 november 2011

Min bästa vän har gått bort

Min bästa vän, min älskade lilla Babsan har gått bort.
Efter att ha varit försvunnen i nästan 3 veckor kom hon hem igår.
I en låda.

Där ligger hon kall och stel och väntar på att bli begraven.
Och jag kan inte andas.
Sorgen är så förtärande.
Det finns inga ord.

Babsan 8/4-2007 - 18/11-2011


Sov gott min älskade lilla vän. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

lördag 12 november 2011

Min älskade lilla katt är fortfarande borta

Babsan är fortfarande borta.
Ingen vet var.
Imorgon är det 14 dagar sen hon försvann.

Jag försöker att plocka ihop mig själv och leva som vanligt.
Men det är svårt, så otroligt svårt.
Hon betyder så mycket för mig ju.

Så fort jag kommer hem och hon inte sitter och väntar
kommer tårarna.
Jag försöker ha hoppet kvar att hon ska dyka upp.
Men ju fler dagar hon är borta ju svårare blir det.

Ovissheten är det värsta, att inte veta vad som har hänt.
Att oroa sig för att någon djurplågare fått tag på henne.
Eller att hon ligger skadad någonstans. Att hon lider och har ont.
Eller att hon blivit tagen av en räv.
Jag hatar den här ovissheten!
Jag vet ju inte men jag ser det värsta för mitt inre.
Hoppas och ber att det är någon gammal tant som tagit in henne.
För då finns det ju en chans att hon kommer hem igen.
Och viktigast av allt är att då har hon det ju bra i alla fall.
Och lider inte på något sätt.
Du fattas mig Babsan! DU FATTAS MIG!!! 

onsdag 9 november 2011

Kom hem

Vart tar alla försvunna katter vägen? Jag har ställt mig frågan förut när jag
läst alla efterlysningar av bortsprugna katter i tidningarna.
Men nu blev frågan plötsligt så mycket personligare.
För nu tillhör jag de drabbade, de som letar efter sina försvunna katter.

Babsan är borta. Sedan 10 dagar. Det har aldrig hänt förut på de 4 1/2 år
som vi camperat ihop. Så jag är rädd att det hänt henne något.
Jag tror inte att hon gett sig iväg frivilligt. Hon är för hemkär för det.

Nu är hon efterlyst hos polisen och på olika katthem bl.a.
Nu ingår hon plötsligt i statistiken över alla försvunna katter.
Visst har jag Vilde, Tassa och Yama, hennes ungar som nu är vuxna, kvar.
Men det hjälper ju inte eller gör sorgen mindre på något sätt.
Inte just nu i alla fall.

Jag hoppas och ber att hon kommer hem till oss snart igen.
Vår älskade och saknade familje medlem.
Kom hem Babsan! Kom hem!

torsdag 3 november 2011

Tidningarna var bättre förr

Jag läste i tidningen att man ska äta efter vilken kroppstyp man tillhör.
Annars hamnar kroppen i obalans, enligt den Ayur vediska filosofin.
Se här:http://www.aftonbladet.se/halsa/mage/article13864053.ab
Hoppas mitt försök till länk fungerar. För jag har glömt hur man gör.

På samma sida kan man läsa hur man genom att studera sin egen
avföring kan se hur ens inre mår.
Och om man alltså äter rätt. Inget som jag har för avsikt att göra.

Det finns många artiklar som handlar om hälsa och vikt.
Och naturligtvis även om sex.
Hur kvinnor kan få orgasm utan stimulans av klitoris.

Allt detta plockat ur aftonbladets (e-upplagan) innehåll.
Förr skulle aldrig en av de stora dagstidningarna nedlåta sig
till att skriva så mycket om hälsa, sex och kändisskvaller.
Men några såna begränsningar verkar inte finnas längre.

Förr köpte man en dagstidning för att få nyheter om vad som händer
världen runt. Och inte om hur man kan gå ner 46 kg i vikt och ändå
frossa i onyttig pizza. Och ville man veta något om vilken kändis
som låg med vem i Hollywood fick man köpa en sk skvallertidning.

Det kanske underlättar att hitta allt i samma tidning.
Men jag har lite svårt för att svälja den blandade kompotten.
Det känns lite oseriöst tycker jag.

Jag konstaterar att för mig var det bättre förr.


tisdag 1 november 2011

Felbedömning

När jag var och handlade häromdagen råkade jag på en bekant
och hennes föräldrar.
Jag har aldrig träffat föräldrarna förut och blev lite förvånad 
över att de var så gamla.
Tänkte att de måste ha skaffat sig barn sent i livet.

När jag senare pratade med en annan gemensam vän och nämde
vilka jag mött och min förvåning över deras höga ålder fick jag
överraskande nog höra att jag hade fattat helt fel.
Personerna ifråga var 20 år yngre än jag trott.

Jag måste ha något allvarligt fel på mitt sätt att uppfatta
andra människor.
I alla fall när det gäller att bedöma ålder.
Om det bara varit en av dom som var 20 år yngre hade det
väl varit ok med en missuppfattning.
Men båda två var det ju.
Jag tyckte dom såg äldre ut än min mamma som snart är 80.

Jag har stirrat på min egen spegelbild och försökt se hur andra
människor kan tänkas uppfatta mig.
Eller rättare sagt min ålder.
Dom kanske tycker att jag ser 20 år äldre ut.

Jag tycker egentligen inte att åldern är så viktig.
Det är absolut inget att haka upp sig på.
Men jag blev bara så himla förvånad över att jag kunde
missta mig så mycket.

Nej nu ska jag sluta att "slita mitt gråa hår" över det.