Väntan som aldrig tar slut.
Sörjer min Vilde som gick bort plötsligt och helt oförklarligt i Torsdags.
Han har fått en fin viloplats i min dotters trädgård.
Barnen har lagt fina stenar på graven och till sommaren när den vita syrenen blommar, kommer han att ha en vacker sista viloplats.
Jag ska köpa en vit azalea och plantera där till sommaren också.
Det kommer att bli vackert, jag tycker om azaleor.
Sorg har vi alla upplevt på många olika sätt.
Så det tänker jag inte skriva något mer om här.
Ville bara berätta hur Vildes syster Yama sörjer sin bror.
Yama är en lite skygg katt, mot andra än mig.
Hon brukar bara gå ut tillsammans med Vilde, har haft honom som en trygghet när hon varit ute.
Oftast en stund på morgonen och en stund på kvällen
Första dagen han gick bort sprang hon omkring och jamade och letade efter honom.
Lyckades lugna henne men hon tror att han kommer så fort hon hör ett ljud utanför.
Dagen efter och varje dag sedan dess har hon en ny rutin, samma rutin varje morgon.
Hon går ut varje morgon och sätter sig vid bron.
Där sitter hon helt stilla och bara väntar och väntar.
När hon suttit där helt stilla i en timme ropar jag in henne.
Då hon kommer in beklagar hon sig högljutt en stund
Som om hon vill säga att Vilde inte kom idag heller.
Jag undrar hur länge hon kommer att fortsätta vänta på att han ska komma hem?
Kommer hon att förstå snart att det är en hopplös väntan?
Eller kommer det kanske att bli en väntan hon alltid kommer att ha.
En väntan som aldrig tar slut.
Eller kanske sitter han där på broräcket tillsammans med henne, precis som förr, fast osynlig för mina ögon.
Han har fått en fin viloplats i min dotters trädgård.
Barnen har lagt fina stenar på graven och till sommaren när den vita syrenen blommar, kommer han att ha en vacker sista viloplats.
Jag ska köpa en vit azalea och plantera där till sommaren också.
Sorg har vi alla upplevt på många olika sätt.
Så det tänker jag inte skriva något mer om här.
Ville bara berätta hur Vildes syster Yama sörjer sin bror.
Yama är en lite skygg katt, mot andra än mig.
Hon brukar bara gå ut tillsammans med Vilde, har haft honom som en trygghet när hon varit ute.
Oftast en stund på morgonen och en stund på kvällen
Första dagen han gick bort sprang hon omkring och jamade och letade efter honom.
Lyckades lugna henne men hon tror att han kommer så fort hon hör ett ljud utanför.
Dagen efter och varje dag sedan dess har hon en ny rutin, samma rutin varje morgon.
Hon går ut varje morgon och sätter sig vid bron.
När hon suttit där helt stilla i en timme ropar jag in henne.
Då hon kommer in beklagar hon sig högljutt en stund
Som om hon vill säga att Vilde inte kom idag heller.
Jag undrar hur länge hon kommer att fortsätta vänta på att han ska komma hem?
Kommer hon att förstå snart att det är en hopplös väntan?
Eller kommer det kanske att bli en väntan hon alltid kommer att ha.
En väntan som aldrig tar slut.
Eller kanske sitter han där på broräcket tillsammans med henne, precis som förr, fast osynlig för mina ögon.
Låter som en fin plats ni gjort till din katt.
SvaraRaderaVem vet det kanske är så att han finns för henne utan att du ser.
Kram Carin
Ja så är det. Det är jag övertygad om. Så är det även med våra döda anhöriga.
RaderaKram
Så fint skrivet om katterna.
SvaraRaderaFörstår att du tycker synd om Yama som väntar på sin bror.
Hoppas hon förstår snart. Det måste ju vara hjärtskärande att se henne sitta och vänta.
Ja det är hjärtskärande att se henne så jag hoppas att hon ger upp sin väntan snart.
RaderaJag lider med henne och med mig själv.
Kram
kanske skulle hon fått sett honom då det hände och mera förstått att han är borta ...men det kändes så klart inte aktuellt för dig där å då kanske ...du måste ju ha hamnat i chock ...djurens bortgång är det som är jobbigast med att ha djur...ni får mysa å småprata om Vilde ...djur förstår ju mer än man tror
SvaraRadera..hade så bra de nu går i sorgen efter fina Vilde
Du förstår precis hur det känns. Du vet alltid rätt saker att säga. Tackar dig för det Klös.
RaderaDet betyder så mycket när jag inte mår så bra.
Kram