I går glömde jag min mobil hemma hos en väninna. Ska hämta den senare idag. Men det är helt otroligt så handikappad jag känner mig utan min telefon. Tänk vad beroende man är av alla teknikprylar egentligen. Vad gjorde man innan mobilen kom? Ja en sak är säker, man passade sina avtalade tider. Eftersom man inte kunde ringa och säga att man "är på väg, bara lite försenad" Men mobilen är ju också som de gamla timdagböckerna var. Den innehåller nästan hela ens liv. Foton, adresser, telefonnummer, viktiga påminnelser och olika appar och hjälpmedel. En del saker är totalt onödiga förstås och andra fattar man inte hur man kunde klara sig utan. Jag känner mig som en halv människa utan min i alla fall. Ungefär samma känsla som när dottern flyttade hemifrån. Lugn lilla moben, mamma kommer och hämtar dig snart! =)