Libra på blogspot.

Vaknade med en bultande huvudvärk. Inget som inte ett par huvudvärkstabletter kan bota. Förkylningen är nu inne på vecka 2 men verkar inte vilja ge med sig. Jag hade lilla Fanny här ett par timmar igår. Hon tyckte att det var synd om mig som var sjuk. Men skulle jag bli så sjuk så jag måste fara upp till himlen skulle hon följa med mig. Hon skulle bara hem och packa en påse med leksaker först. Hahaha, underbara unge! Man kan ju undra var hon får allt ifrån.

Min väninna behövde ett läkarutlåtande till Försäkringskassan. Alltså beställde hon en tid på sin vårdcentral. Vid besöket förklarade hon för läkaren vad det gällde. Och han pratade in på sin diktafon under tiden. 14 dagar senare har utlåtandet inte kommit varken hem till henne eller till Försäkringskassans handläggare. Hon ringer till läkaren för att höra om det är skickat. Då har läkaren inte ens ett minne av att hon varit där!!! Inga anteckningar heller att friska upp sitt minne med. Som tur är har min väninna sparat kvittot från sitt besök. Och kan bevisa att hon varit där. Så hon får en ny tid nästa dag, utan att behöva betala för besöket och blir lovad att allt ska ordnas upp snabbt. Dagen därpå infinner hon sig hos läkaren på utsatt tid. Men istället för att be om ursäkt för sitt misstag börjar läkaren genast att skälla ut henne!!! Han skriker att han minsann har viktigare saker att göra än att sitta och skriva intyg till henne. Han är där för att ta hand om

Förkyld och snorig. Behöver jag säga något mer? Nej, jag trodde väl inte det.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det. Men det kan jag tala om att det jäkla ordspråket stämmer inte alls! För nu har jag väntat i över en vecka och det känns alldeles för länge! Vad jag väntar på är pengar som är försenade. Tiden går men inget händer. Nu börjar tålamodet tryta. Det borde ändras på orspråket till: Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge!

Jag hör människor klaga över att hösten är här igen. Men varför ska man gräma sig över saker man ändå inte kan göra något åt? Det är bättre att försöka njuta av det som är fint med alla årstiderna istället. Sommaren är underbar med långa soliga dagar. Allt är så grönt och fint. Och man är utomhus så mycket som möjligt. De flesta har semester och njuter av sin ledighet. Men hösten är vacker med alla sprakande färger. Jag älskar att promenera i skogen och känna doften av höst. När mörkret sänker sig under höstkvällarna tänder jag en massa värmeljus och njuter av stämningen. Jag är ingen stor älskare av vintern. I alla fall inte när den blir lång. Men visst är det vackert med solen som gnistrar i snön. Och framför allt så är det ju julens årstid. Jag älskar allt som har med julen att göra. Våren är alltid efterlängtad. Finns det något ljuvligare än att se snön smälta bort efter en lång vinter. Att dag för dag se hur grönskan återvänder mer och mer. För att så smånin

Text: "Bjarne, vi är nakna. Vi simmar omkring i en bassäng hela dagarna."          "Vi blir filmade.....Är vi.....Är vi med i Paradise Hotel"

The doubters said, "Man can not fly," The doers said, "Maybe, but we'll try," And finally soared in the morning glow While non-believers watched from below. ― Bruce Lee

Jag har ytterdörren öppen när det är varmt ute. Mina katter springer in och ut som dom vill. Det är jätteskönt, både för dom och för mig. Men så häromdagen hände något oväntat. Jag hörde att någon stod och åt vid matskålarna. Kastade en snabb blick dit och insåg att det var en främmande katt. Konstigt nog var alla mina katter också inne. Och ingen hade något emot den främmande middagsgästen. Dom såg däremot lite förvånade ut när jag körde ut snyltgästen. Jag sa bestämt till dom att dom inte har lov att bjuda hem middagskatter hur dom vill. Det gick tydligen in, för nästa gång den främmande katten kom in på vår tomt blev Vilde jättearg och jagade iväg den. Vet inte varför Vilde inte tyckte att katten var välkommen längre. Den kanske hade glömt att bjuda tillbaka. Eller helt enkelt åt för mycket av Vildes favoritfoder.

Jag följde med min svägerska till vårdcentralen igår. Hon har skrivit in sig på en vårdcentral som har drop in. Man behöver alltså inte beställa tid, utan går bara dit och tar en nummerlapp och väntar på sin tur. Det var många som satt och väntade men efter 40 minuter var det äntligen vår tur. Svägerskan fick berätta för en sköterska varför hon ville träffa doktorn. Då tog det tvärstopp! Det gick inte för sig. Det skulle inte hinnas med tillräckligt snabbt. Sköterskan upplyste oss om att besök som beräknas ta längre tid måste man boka en särskild tid för. Men hur ska man kunna avgöra själv hemma hur lång tid läkaren behöver ha för en undersökning. Om man var kvalificerad att göra de bedömningarna och att ställa en egen diagnos behövde man väl inte vårdcentralen. Så vi fick traska hem utan att ha fått hjälp. Och idag får hon ringa och beställa en tid. Deras drop in var inte precis det jag hade räknat med att det skulle vara. Nu blev det ju två besök till vårdcentr

Jag har haft en liten bloggpaus. Om någon har märkt det. Det var en konstig känsla. En morgon när jag vaknade kändes det bara som om alla ord försvunnit. Nu verkar dom ha hittat hem igen. Så nu blev jag lite sugen på att skriva här på min blogg. Vi får väl hoppas att det håller i sig. Utan skrivlust känns det lite tomt.