Ingen rolig syn

Solen skiner, det är ett par plusgrader och gräsmattan tittar fram igen.
Vad härligt, det kanske blir vår till slut.

Idag ska jag städa garderoben och prylskåpet och så ska jag sopa rent på uteplatsen.
Kasta de vissna blommorna i lådorna, mest ljung, som stått ute över vintern.
Förbereda vårens ankomst lite grann. 

Det blir ingen hundvakt den här veckan.
Och ingen lunch med  min dotter.
Hon har fått feber så hon håller sig hemma tills hon vet vad det beror på.
Det kan ju vara så att hon fått min och Alex förkylning.

Hoppas i alla fall att det inte är Corona.
Men så klart blir jag lite orolig, det är oundvikligt i dessa tider.
Dottern jobbar ju som lärare i en stor skola som har elever från förskola och ända t.o.m. årskurs 9.
Och jag begriper inte varför de inte stänger skolorna.
Som är riktiga smitthärdar och en fara för alla som vistas där.

Min syster och hennes man i Stockholm har haft Corona men är tack och lov friska nu.
Det var det värsta dom varit med om, sa hon.
Dom var båda två fruktansvärt sjuka men fick stanna i sitt hem och tillfriskna på egen hand.

Det är ju det som är problemet också, inte bara att det är en hemsk sjukdom som man inte vet om man överlever.
Utan att mitt i allt det hemska finns det ingen trygghet att hitta hos vården heller.

Dom har alldeles för mycket redan och därför får man ju försöka klara sig själv.
Något jag i mitt 60 åriga liv aldrig varit med om förut, att man inte har plats på sjukhuset för alla sjuka människor.

Men efter den här hemska perioden i vår historia.
Hoppas jag att myndigheterna ser till att man är bättre förberedda nästa gång.
Försedda med både material och personal samt extrapersonal att kalla in.
Och regeringen kanske äntligen inser att vården är inget man drar in på för att spara pengar.

Hade inte tänkt skriva ett ord om Corona och allt elände.
Men det är svårt att inte bli orolig och upprörd.

Men här sätter jag punkt för dagens inlägg.
Tar mig en kopp kaffe och försöker hitta mitt goda humör igen.

Ha en bra dag, ta hand om er.
Kram