Då var det dags.

Jaha då var det dags. Dags för mig att bli smittad av den här förkylningen som galopperat omkring bland de flesta i bekanskapskretsen ett tag nu.
Inte så konstigt, varför skulle jag klara mig undan?

Så nu blir det inga promenader på ett tag. Inga som  helst ansträngande aktiviteter faktiskt. Ska bara vila och ta det lugnt. 

Det värsta är bara att jag är väldigt dålig på att vara sjuk. Jag är en riktigt urusel sjukling faktiskt.
Har svårt att bara ligga still, hur sjuk jag än är.
Efter bara ett par timmar kryper det i hela min kropp efter längtan att få göra något annat än att bara ligga.
Jag försöker behärska mig. Men alldeles ovanligt är det inte att jag plötsligt är uppe och springer omkring ändå. Försöker att städa och plocka omkring mig.
Eller får en oemotståndlig lust att klä på mig och ta en liten nypa luft. Det har faktiskt hänt att jag trots feber och yrsel vacklat nedför trappen och ut på bron bara för att få andas lite frisk luft.

Ja som ni hör är jag en urusel sjukling som inte ens klarar av att vara sjuk.
Trots det ska jag försöka att hålla mig i stillhet ett tag.
Men jag garanterar ingenting.