Tant varning.

Det är lite tant varning på mig just nu, tror jag.
Kanske inte så konstigt med tanke på att jag ju faktiskt har fyllt 50, för ett par år sedan.
Men nu för tiden tycker jag alla verkar vara "evigt" unga, med olika hjälpmedel förståss.
Så det finns inga tanter i min ålder längre.
Tant åldern verkar ha blivit mycket högre än förut.

Varför är det tant varning på mig just nu då?
Jo, helt plötsligt börjar jag längta efter att omge mig
med rysch-pysch och blommigt.
Jag kan inte låta bli att le mot vartenda barn jag ser ute på stan, hur snoriga de än är.
Samma sak är det med hundar och katter, då bryter
leendet genast fram.
Jag gråter för minsta lilla småsak, blir rörd av allt jag ser på tv eller läser om i tidningarna.
Det och många andra småsaker gör att jag tror att tanten inom mig har börjat vakna.

Och nej, det är inte klimakteriet.
Jag kom in i ett tidigt klimakterium pga av en operation och det är tack och lov över nu.
Det var verkligen ingen lek! Klimakteriet alltså.

Nej det är nog tur att jag inte har råd att köpa den där blommiga soffan jag har sett på IKEA.
Jag har inte råd att förnya min garderob heller.
Så det blir inget rysch-pyschigt.
Och inte äger jag ett par fotriktiga skor.
Fast det skulle jag ju kunna köpa ett par.
Jag har väl inte dom rätta kosmetiska produkterna
för att hålla tanten borta heller.

Det är väl bara en sak att göra.
Välkomna den lilla tanten!
Och lära sig att komma överens med henne.
Finna någon slags samexistens.
Ja, ja, vi ska nog klara det här, tanten och jag. =)