fredag 11 januari 2013

Relationer

Jag känner ett gift par som varit gifta i 25 år och
som har en vuxen dotter.
Dom grälar ständigt och jämt och skriker åt varandra för minsta småsak.
Dom bryr sig inte ett dugg om andras reaktioner på deras gräl utan kan få sina utbrott mitt ute på stan.

Då undrar man ju varför dom fortfarande är gifta med varandra.
Jag har tänkt mycket på det.
Kanske är det helt enkelt så att dom håller ihop för att ingen annan skulle orka med dom.
Och att dom inte vill riskera att bli ensamma.
Jag skulle hellre leva ensam resten av mitt liv än i en sån jobbig relation.
Fast det kanske inte är jobbigt för dom förståss.

Relationer kan ju se ut på så många olika sätt.
Jag har ett par andra vänner där hon är 21 år äldre än honom. Deras relation dömdes ut av många i vänkretsen, det skulle aldrig hålla pga ålders skillnaden. Dom har varit lyckliga i 9 år nu.

Så man ska nog inte tro att en relation prompt måste vara på ett visst sätt, efter någon slags godkänd mall.
Alla blir lyckliga eller olyckliga på sitt eget sätt.
Men det är så lätt att döma "boken efter omslaget"
Och glömma att äkta kärlek upplever vi med alla våra sinnen, inte enbart med ögonen.

2 kommentarer:

  1. Det finns märkliga relationer. Rädslan för att bli ensam gör att många står ut, även i ett förhållande där misshandel ingår. Kärlek tror jag inte det handlar om, snarast nåt behov av bekräftelse och att behövas, trots allt. Tragiskt. Åldersskillnad är det nog mest omgivningen som har problem med...

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det så. Människor borde lära sig att inte döma så fort.
    (det inkluderar mig själv) Allt skulle vara så mycket bättre om man hade ett öppet sinne.

    SvaraRadera