Snöstorm och Corona

Idag har vi riktigt kallt här. -14 på morgonen. En klass 3 varning är utfärdad för vårt område. Det ska bli snöstorm här från e.m. och fram till morgondagen någon gång. Så nu kommer den riktiga snösmockan.

Jag har tappat upp vatten för säkerhets skull. Ifall det blir strömavbrott. Och så ska jag koka lite potatis och lite makaroner. Så jag har till den mat jag eventuellt kan behöva laga på mitt lilla stormkök.

Man vet ju aldrig hur det blir när det är stormvarning. Blir det nedfallna kraftledningar kan det ta flera dagar innan det är fixat. I värsta fall. Och då är det bra att vara förberedd.

Jag minns tidigare stormar och stora elavbrott. Och värst drabbas man på vintern. Snömassorna gör det svårt med räddningsarbetet. Så jag ser alltid till att vara förberedd. Sen kan man ju hoppas att det inte blir så kraftig storm som meteorologerna varnat för.

Igår ringde en av mina grannar. Hon berättade att både hennes svärfar och svägerska gått bort i Covid-19. Svägerskan var dessutom bara 53. Även svärmor hade insjuknat men överlevt. Svägerskan var diabetiker. Jag vet inte om det hade någon avgörande betydelse i hennes fall.

Så sorgligt att förlora större delen av sin familj inom loppet av några dagar bara. Och helt plötsligt kommer Corona viruset mycket närmare känns det som, när det drabbar någon man känner.

Det fick mig ju verkligen att bestämma mig, för att när det blir min tur att vaccinera mig så tvekar jag inte en sekund, jag tackar ja direkt.

Min dotter har en kollega vars syster fått Covid-19 trots att hon suttit helt isolerad med sin man under hela epidemin. Hennes man lider av njursvikt, därav isoleringen. Dom har inte träffat någon. Matkassar har blivit lämnade utanför dörren. Så hur blev hon smittad????

Finns ju bara en möjlighet. Genom matvarorna. När hon packade upp sina matvaror måste smittan funnits på dom. Måste vara maximal otur att den som packade varorna bar på smitta på sina händer. Och enligt Konsumentverket ska risken att bli smittad på det sättet vara mycket liten. I det här fallet hände det ändå. Nu är hon isolerad från maken och hoppas att han inte blivit smittad.

Jag hatar det här jäkla viruset och den eller dom som är ansvariga för att det släpptes ut över världen. Det finns en mängd olika teorier om hur det gick till. Insikten om hur många människoliv som förlorats p.g.a det borde vara en ångestframkallande tanke för de ansvariga i alla fall. Tyvärr så hjälper ju inte det.

Man önskar att viruset var som en person man kunde skrika åt, slå på och totalt fördriva för evigt. Men istället får man svälja ilskan. Försöka leva vidare och leta efter minsta ljusstrimma i det förtvivlans mörker som omger oss just nu.

Ledsen att dagens inlägg blev lite deprimerande. Men det är så jag känner för pandemin.

Var försiktiga. Håll avstånd. Undvik folksamlingar. Tvätta händerna. Och kramas bara digitalt: KRAM