Den moderna mamman

När min dotter var liten tyckte jag aldrig att det var jobbigt att vara småbarnsförälder.
Visst var man trött ibland och skulle behövt lite extra ledighet.
Men inte från dottern, det var snarare hon som gjorde att man hade något att se fram emot när jobbet var slitsamt.
För då såg man fram mot att få komma hem till henne.

Men dagens småbarnsföräldrar har det mycket stressigare än vad jag hade.
Man tycker att alla teknologiska framsteg skulle göra våra liv lättare.
Men jag kan inte se att det har underlättat för småbarnsföräldrar.
Tycker att de är mer stressade än någonsin.

Jag är helt fascinerad av min dotters multikapacitet.
Hon kan ha tusen järn i elden och inte bränna vid ett enda av dom.
Hon jobbar heltid som lärare, vilket innebär att det är otroligt mycket arbete som måste göras hemma på kvällstid.
Samtidigt sköter hon om hemmet med man och två barn, två stora hundar och en katt.
Hennes man reser mycket i arbetet så ofta är hon dessutom ensam med allt.

Men man hör aldrig henne klaga, inte jag i alla fall.
Hon kommer hem och tar ut hundarna, sätter på maten samtidigt som hon dammsuger och tömmer diskmaskinen.
Hon leker och skojar med barnen medans hon dukar bordet, kollar något på datorn lite snabbt och svarar på några sms.
Så gör hon snabbt en paj och slänger in i ugnen till dessert och sen är middagen klar.

Så fortsätter det i samma stil under kvällen.
När hon fått barnen i säng och lugnet sänker sig över huset kan man ju tro att hon kryper upp i soffan och tar det lugnt.
Men det gör hon inte, för då sätter hon sig ner och gör allt skolarbete hon har med sig hem.
Efter det tar hon fram träningsredskapen och tränar i 40 minuter.
Efter det får hon äntligen en kort stund i soffan innan det är sängdags.

Jag har ingen aning om var hon får sin energi ifrån.
Ibland är jag rädd att hon ska bränna ut sig och gå in i väggen.
Men hon är ju lycklig och mår bra.

Jag har sett andra unga mammor som också jonglerar barn, jobb och hem lika elegant som min dotter.
Det verkar vara det moderna sättet att vara mamma.
Jag beundrar dom så oerhört mycket samtidigt som jag är tacksam att det var annat på min tid.

Eller var det verkligen det? Okej, vi hade inte datorer och mobiltelefoner.
Vi fick använda oss av hemtelefonen och istället för att maila fick man skriva brev.
Man hade ingen mickrougn, ingen diskmaskin och klarade sig bra utan.

Jag minns vad lyxigt jag tyckte det var när vi flyttade in i en nybyggd villa som hade ett fullt utrustat kök.
Mickrougn, varmluftsugn och diskmaskin.
Och då var min dotter 11 år. 
Så de första 10 åren som mamma klarade jag mig utan såna bekvämligheter.

Men jag var, precis som min dotter, lycklig och nöjd med mitt liv.
Och antagligen lika skicklig som dagens mammor på jonglerandet som behövs för att vara småbarns-förälder.
På min tid jonglerade man bara på ett annat sätt, med andra pinnar.