tisdag 11 juni 2013

Att släppa ilskan



Jag arbetar ständigt med att försöka förbättra mig själv och bli en så bra människa som möjligt.

Eftersom jag är långt ifrån perfekt är det ett evighetsprojekt förståss.

Jag har i alla fall kommit så pass långt på vägen att jag lyckats göra mig av med allt slags "Drama" i mitt liv. Både det jag tillät andra att skapa och det jag skapade själv.

Det svåraste var inte att kapa alla band jag hade med såna människor.
Nej, det svåraste var att släppa ilskan jag kände över hur illa dessa människor behandlat mig.
Och allt deras lögner ställt till med i mitt liv.

Till slut så insåg jag att ilskan jag kände förgiftade mig och mitt liv lika mycket som alla dessa människor gjort.
Och då plötsligt rann ilskan bara av mig av sig själv.
Nu kan jag till och med känna någon slags tacksamhet för att jag hade dessa människor i mitt liv och för alla problem det ställde mig inför.
För genom det så lärde jag mig en viktig läxa.
Vilket i sin tur fick mig att växa.


8 kommentarer:

  1. Så sant så sant och klokt du skriver.
    Livets läxor gör att vi växer utan dem vore vi inte dem vi nu är.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej så är det ju. Man lär så länge man lever, som tur är.
      Kram =)

      Radera
  2. Mycket klokt skrivet. Mmmmm vad jag gillar dig! ♥
    Kramelikramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du vännen, jag gillar dig också! =) Kramar <3

      Radera
  3. Kikar in och talar om att Rozie Filosoferar och Tummelunsen är borttagna. (Jag hade alldeles för många bloggar att hålla reda på) Om du vill följa mig i fortsättningen också, så gör du det här:
    http://bortamedvinden.wordpress.com/

    Kram kram/ Rozie
    PS Katternas blogg är kvar
    DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok då vet jag var du håller hus i fortsättningen.
      Stora kramen <3

      Radera
  4. Jag känner så väl igen mig i dina ord...jag har själv tagit ett beslut att inte längre träffa ingifta släktingar på min mans sida pga hur de betett sig, gick länge och gnisslade tänder och bet ihop men nu har jag släppt det och gått vidare. Du är så klok och skriver så bra, även om jag inte kommenterar så ofta så läser jag dina rader ofta. Hälsningar från Åsa i Hälsingland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var snällt och gjorde mig glad.
      Det är alltid roligt att få veta vilka som läser det man skriver. Du är välkommen tillbaka. Kram och tack igen! =)

      Radera