fredag 7 juni 2013

Den moderna mamman



När min dotter var liten tyckte jag aldrig att det var jobbigt att vara småbarnsförälder.
Visst var man trött ibland och skulle behövt lite extra ledighet.
Men inte från dottern, det var snarare hon som gjorde att man hade något att se fram emot när jobbet var slitsamt.
För då såg man fram mot att få komma hem till henne.

Men dagens småbarnsföräldrar har det mycket stressigare än vad jag hade.
Man tycker att alla teknologiska framsteg skulle göra våra liv lättare.
Men jag kan inte se att det har underlättat för småbarnsföräldrar.
Tycker att de är mer stressade än någonsin.

Jag är helt fascinerad av min dotters multikapacitet.
Hon kan ha tusen järn i elden och inte bränna vid ett enda av dom.
Hon jobbar heltid som lärare, vilket innebär att det är otroligt mycket arbete som måste göras hemma på kvällstid.
Samtidigt sköter hon om hemmet med man och två barn, två stora hundar och en katt.
Hennes man reser mycket i arbetet så ofta är hon dessutom ensam med allt.

Men man hör aldrig henne klaga, inte jag i alla fall.
Hon kommer hem och tar ut hundarna, sätter på maten samtidigt som hon dammsuger och tömmer diskmaskinen.
Hon leker och skojar med barnen medans hon dukar bordet, kollar något på datorn lite snabbt och svarar på några sms.
Så gör hon snabbt en paj och slänger in i ugnen till dessert och sen är middagen klar.

Så fortsätter det i samma stil under kvällen.
När hon fått barnen i säng och lugnet sänker sig över huset kan man ju tro att hon kryper upp i soffan och tar det lugnt.
Men det gör hon inte, för då sätter hon sig ner och gör allt skolarbete hon har med sig hem.
Efter det tar hon fram träningsredskapen och tränar i 40 minuter.
Efter det får hon äntligen en kort stund i soffan innan det är sängdags.

Jag har ingen aning om var hon får sin energi ifrån.
Ibland är jag rädd att hon ska bränna ut sig och gå in i väggen.
Men hon är ju lycklig och mår bra.

Jag har sett andra unga mammor som också jonglerar barn, jobb och hem lika elegant som min dotter.
Det verkar vara det moderna sättet att vara mamma.
Jag beundrar dom så oerhört mycket samtidigt som jag är tacksam att det var annat på min tid.

Eller var det verkligen det? Okej, vi hade inte datorer och mobiltelefoner.

Vi fick använda oss av hemtelefonen och istället för att maila fick man skriva brev.
Man hade ingen mickrougn, ingen diskmaskin och klarade sig bra utan.

Jag minns vad lyxigt jag tyckte det var när vi flyttade in i en nybyggd villa som hade ett fullt utrustat kök.
Mickrougn, varmluftsugn och diskmaskin.
Och då var min dotter 11 år. 
Så de första 10 åren som mamma klarade jag mig utan såna bekvämligheter.

Men jag var, precis som min dotter, lycklig och nöjd med mitt liv.
Och antagligen lika skicklig som dagens mammor på jonglerandet som behövs för att vara småbarns-förälder.
På min tid jonglerade man bara på ett annat sätt, med andra pinnar.



8 kommentarer:

  1. Hur är det man säger: Kvinnor kan! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja psykiskt är kvinnan det starkare könet. =)

      Radera
  2. Är din dotter Tvilling? Det är så det står att de (jag) ska vara men jag har lite svårt att känna igen mig.

    Men allvarligt talat...så fick jag lite hjärtklappning bara av att läsa detta inlägg. Kanske borde hon ta det i alla fall lite lugnare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej hon är kräfta. Men det är ju nära tvillingen.
      Ja jag tycker också att hon borde försöka varva ner lite.
      Men inte lyssnar hon på sin mamma inte. *suck*
      Men vem gör det? Inte jag heller.

      Radera
  3. Ja nog lät det lite stressigt men är man mitt i det så är det inte så jobbigt.
    Det är ganska så sårbart att ha så tight schema..händer något oväntat går ju hela planeringen i kras. Jag vet ..jag har haft det så innan..fullspäckat schema från morgon till kväll till slut var jag som duracell kaninen och när den sacka efter så var det som att gå i dy.
    Även om man gör saker som man tycker är roligt så kan man hamna där i träsket och inte komma någon vart.Så vart det i slutet innan jag separerade från xet. Även om jag tyckte att det var roligt att vara i stallet och sköta om hästarna så blev det bara för mycket till slut.

    Din dotter har en förstående man hoppas jag som delar på allt ansvar.
    Jag hade en som tyckte att det är väl bara att springa fortare så hinner du med :(

    Jag ser nu hur galet det var.

    Nu tar jag hand om mig och dottern på bästa sätt.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hur gärna man än vill kan man ju inte bestämma över barnen när dom är vuxna. Man kan bara finnas till hands om man mot all förmodan skulle behövas.
      Det är bra att du tar hand om dig och din dotter nu.
      Man skulle önska att man gjort många saker på ett annat sätt i livet. Men man får tänka som så att det är en mening med allt som sker.
      Kramar

      Radera
    2. Skrev just en lång kommentar som försvann...nöjer mig därför att hålla med dig i allt.

      Kram!

      Radera
    3. Haha, ja det kan bli så ibland. Men bättre en kort kommentar än ingen kommentar. Kram =)

      Radera