måndag 21 november 2011

Vad som hände med Babsan

Känner mig så oerhört sorgsen just nu. Saknaden efter Babsan är så stor.
Tydligen hade någon okänd tagit in henne. Haft henne hos sig i nästan 3
veckor. Innan hon på något sätt lyckades smita ut. På väg hem har hon korsat
en av de större vägarna här och blivit påkörd av en bil. Med inre skador har
hon kämpat för att ta sig hem till tryggheten. Kommit så långt som till min
grannes tomt. Där har hon säckat ihop och dött.

Att någon haft henne instängd förstår man eftersom hon var så "välgödd."
Efter 3 veckor ute skulle hon ha varit mager och i dåligt skick.
Men det var hon alltså inte.
Det gör mig så arg att någon tagit sig friheten att ta hem min katt.
En katt med halsband som dessutom är märkt.
Vill dom ha en katt kan dom väl skaffa sig en själva istället för att
stjäla någon annans.

Hade det inte varit för den okända kattjuven hade inte jag behövt
förlora min älskade vän.

Jag försöker att inte älta för mycket. Men det är svårt att låta bli.
Försöker hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt.
För att inte fastna i grubblerier. Men det kommer att ta tid innan den
värsta sorgen gett med sig. Saknaden kommer alltid finnas kvar.

Vilde, Tassa och Yama har undrat var Babsan är.
Dom har uppfört sig lite annorlunda de sista veckorna.
Jag vet att både jag och mina tre svarta katter kommer att må bra igen.
Men just nu känns det som om det är rätt långt dit.


5 kommentarer:

  1. åh, jag har inte kikat in på ett tag, så jag såg detta och nedanstående inlägg nu, fy fasen :-( Jag beklagar verkligen sorgen :-( Gör ont i hjärtat när jag läser hur hon kämpade för att ta sig hem också och inte hann fram i tid. **Många stora kramar**

    SvaraRadera
  2. Visst vore världen bättre om det inte fanns dumma själviska människor :( Styrkekramar till dig, och jag tycker det är bra att du sysselsätter dig och undviker att älta på det sättet. Djup sorg däremot är helt normalt att känna. Spammis

    SvaraRadera
  3. Dui och Deco, tack för tröstbuffen.
    Även fast Babsan inte kan tassa in till er längre
    så kommer de andra katterna säkert att göra det.
    Yama är alltid sugen på att prata. Så det blir nog hon som får ta över efter sin mamma.
    Kramar och klappar till er.


    Mira, tack för kramarna gumman. Mår inte så bra just nu. Men det blir bättre dag för dag. Jag har ju tack och lov i alla fall Babsans ungar kvar. Vet inte hur jag skulle klara mig utan dom.
    Kramar till dig och Isac.


    Spammis, tack för ditt stöd och alla kloka ord!
    Det betyder oerhört mycket för mig.
    Stora kramar!

    SvaraRadera
  4. Tassar in och sätter oss bredvid dig. Vi och mamsen tänker på er jättemycket ♥

    Nossbuffar från Chinook, Cherokee & Busan

    SvaraRadera