onsdag 23 november 2011

En ny dag

En ny dag har börjat.
Vet inte vad den kommer att föra med sig än.
Men jag försöker att tänka positivt.
Försöker jaga bort den tunga känslan jag har inom mig.

Solen skiner och det verkar bli vackert väder idag.
Helt otroligt att det är första advent på söndag och att
vi fortfarande har plusgrader och barmark här.

Jag har gjort de första julklappsinköpen, till barnbarnen.
Men är inte färdig på långa vägar än.
Ju större barnen blir desto svårare blir det att handla till dom.
Främst för att jag som sjukpensionär helt enkelt inte har råd
att köpa allt dom önskar sig.

Men jag ser verkligen fram mot julen i år.
Det ska bli så mysigt att fira helgen med familjen.
Det är precis vad jag behöver nu.
Julafton ska vi vara hos min dotter, Juldagen hos mig
och Annandagen hos mamma.

Här uppe på söders höjder har jag en vacker utsikt över staden.
En stad som just nu badar i solsken.
Så nu ska jag ta en promenad och njuta av vädret.

Ha en bra dag alla ni som kommer förbi här!

7 kommentarer:

  1. Skönt att höra att solen finns kvar. Här får vi nog vänta till Lucia innan det blir något ljus!

    SvaraRadera
  2. Vill tipsa om min nya blogg:
    gardenparty.blogg.se
    /Spammis :)

    SvaraRadera
  3. BeBest, tur att du inte alltid har rätt. Hahaha


    Dui OCH Deco, alla tre svarta katterna här hemma jamar tillbaka till er. Antar att det betyder att dom önskar er sötnosar detsamma.


    Spammis, det går inte att komma in på din blogg.
    Det krävs användarnamn och lösen ord. HJÄLP! JAG VILL JU!!!

    SvaraRadera
  4. Men va f-n... Ska kolla upp det, återkommer! Lugn lugn, har bara skrivit ett inlägg ;)Spammis

    SvaraRadera
  5. Nu ska det funka! Hade lösenordsskyddat utan att förstå vad det innebar, men har tagit bort det nu. Kram Spammis

    SvaraRadera
  6. Det kommer en lång rad med nya dagar och visst är det väldigt skönt, eftersom det som är tungt i dag blir lättare att bära i morgon.

    Jag har varit dålig på att skriva här, men orden tog fullständigt slut när Babsan försvann och det sedan slutade så olyckligt.

    Just den där tunga känslan av att inte ha varit på rätt plats när det behövdes, att inte ha kunnat skydda den som man lovat att ta hand om .. den har jag känt så många gånger nu att den blev nästan som min egen. Men det går ju inte att förutse det oförutsägbara ..

    När Dottern var liten och någon dog brukade vi säga .. "vi ska inte bara vara ledsna nu, för vi hade ändå varandra ett tag ... tänk om vi aldrig haft varandra någonsin? DÅ hade livet varit mycket mycket fattigare."

    Eller hur?

    Sköt om dig och många kramar från mig och alla mina fyrfotingar.

    SvaraRadera