Är det konstigt att man längtar bort ibland.

Nu har jag varit mamma i en vecka nästan. Jag älskar mina små raringar. Visst gör jag det. Men samtidigt kan jag inte låta bli att längta bort ibland. När man är van att springa ute och jaga, patrullera sitt revir och klättra i träden. Då blir det lite långtråkigt att bara ligga och mata sina ungar dygnet runt. Det riktigt kryper i tassarna av längtan att få springa och klättra. Jag har börjat göra lite små turer ut. Bara snabbt ut och lufta lite och sen lika snabbt springa in och lägga sig hos ungarna igen. Det är verkligen arbetsamt att vara mamma. Nu förstår jag varför min människomamma inte har sin unge kvar. Hennes unge som är en stor tvåbening brukar komma hit och hälsa på ibland. Jag fattar att mamma inte orkade mata henne dygnet runt. Men man kan ju undra hur länge hon höll på och matade innan ungen blev så där stor. Nu blänger hon lite surt på mig. Nej, nu har jag inte tid att sitta här och lyssna på hennes muttrande. Måste tillbaka till mina småttingar. Vi jamas väl mer senare. Ha en förkattligt bra dag där ute i det fria alla kompisar!