Måndagsbloggen
Mitt blogginlägg har blivit försenat den här gången. Med en hel vecka. Det beror på att efter vår trevliga mini semester på västkusten hade jag något oväntat med mig hem i bagaget. Vad? En dunderförkylning.
Kände av de första tecknen på vägen hem. Och vaknade upp morgonen efter med en hals som värkte, rinnande ögon och en näsa som ömsom rann och ömsom var täppt. Feber och hosta också förståss. En riktig skrällhosta.
Jag är inte frisk än. Men tar jag febernedsättande orkar jag i alla fall vara uppe på benen ett tag. Så då passar jag på att skriva lite här.
Västkusten var lika vackert som vanligt. Jag älskar västkusten. Jag skulle gärna ha ett sommarställe där. Men det är bara en dröm. En alldeles för dyr önskan för mig. Men drömma kostar ju inget.
På vägen hem fastnade vi i en av alla dessa bilköer de visat på nyheterna. Två långtradare låg tvärs över vägen. En smal väg som var omöjlig att vända på eller köra runt. Bara att vänta på hjälp. Åt andra hållet satt folk fast i 16 timmar såg jag på nyheterna. Så vi hade tur. Vi satt bara fast i 8 timmar. Men det var 8 lååånga timmar. Snöslasket vräkte ner. Som om någon kastade hinkar med blötsnö på bilen. Vi fick gå ut i blåsten och skrapa av det värsta hela tiden. Ändå hann det frysa fast på bilen.
men oj ...blev ett äventyr i äventyret då ..tur det gick bra i alla fall ...vädrets makter rår man ju inte på.. duktig kille som tog sig igenom väntan ..krya på dig nu och vila dig frisk ..snart är våren här på riktigt ...ha en så bra start på veckan som de bara går
SvaraRaderaMen så trist att få med sig en förkylningsbacill med sig hem från er semester.
SvaraRaderaJo, jag såg på tv:n om köerna som blev på grund av snön som kom.
Krya på dig nu.
Kram Carin