onsdag 7 augusti 2013

Motion


Det här med att motionera är inte alltid så kul.
Jag brukar promenera men inte alls så långt och så ofta som jag skulle behöva.
Jag skyller på att det inte är så kul att promenera ensam.

Om bästa väninnan och jag ger oss iväg ut slutar promenaden oftast i en fika.
Och då gjorde ju motionen ingen större nytta.

Vi är helt enkelt inga bra träningspartners.
Vi bara uppmuntrar varandra till dumheter istället för att vara stränga när det behövs.

Men idag följde jag med dottern ut på en powerwalk.
Vi gick i rask takt i ca 3 1/2 km.
Jag lyckades hålla tempot uppe utan problem faktiskt.
Hade nästan väntat mig att jag skulle vara tvungen att stanna och vila.
Men till min egen överraskning orkade jag mer än vad jag trodde.
Jag var svettig och kanonröd i ansiktet när jag kom hem.
Det var underbart skönt att ställa sig i duschen.
Och det var underbart skönt att känna sig lite extra nöjd med sig själv.

Så nu ska jag börja med att ta riktiga powerwalks själv istället för mina promenader i sakta lunk.
Förhoppningsvis märker jag skillnaden på vågen också.
Det är ju det som är syftet med det hela.
Att gå ner i vikt.



4 kommentarer:

  1. Vad duktig du är! Tass på axeln! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tassen! Kramar och NosGos till er. =)

      Radera
  2. :) Så fullkomligt du beskriver hur det är att promenera på egen hand. Jag känner igen mig gruvligt!

    Men - som jag förstått det är det omläggning av kosten som gäller om man vill gå ner i vikt, i första hand, såvida man inte vill börja träna på elitnivå. Jag har uppfattat det som att inte ens elitidrottare klarar av att förbränna det stora intaget av snabba kolhydrater som förekommer i en (o)normal kost i dag. Men jag är ingen expert! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kör med LCHF kost och så försöker jag som sagt var att motionera. LCHF fungerar jättebra för mig. Men det gäller väl att hitta det som passar en själv bäst. Man kan inte följa alla galna dieter i veckotidningarna.
      Kram =)

      Radera