Libra på blogspot.

Godmorgon alla glada, alla surisar också antar jag. Jag har inte varit inne på bloggen på ett par dagar. Har haft fullt upp med mina älskade små barnbarn. Ett kärt besvär kan man väl kalla det. Hade tänkt att jag skulle göra så mycket när jag kom hem igen. Jo pyttsan vad mycket jag har gjort, inte ett dugg! Jag tror att jag sällan sovit så mycket som sen jag kom hem. Jag har varit så otroligt trött. Jag hade nog drabbats av en överdos barnprogram tror jag. Barnen vill inte bara sitta och titta själva, de vill ha sällskap också. De borde finnas varningstext på Bollibompa. "OBS! Bör endast ses av barn. Om vuxen tittar så begränsa tittandet till ett minimum. Överdrivet tittande sker på egen risk" "Möjliga biverkningar för vuxna tittare: Koncentrationssvårigheter, trötthet, förvirring och ett ovanligt behov av sötsaker. Vid akuta besvär rekommenderas koffein i stora mängder" Nu när jag återhämtat mig ska jag göra lite av allt jag hade planerat. Men ...

Dag 3 med barnbarnen.  De lekte så snällt när jag satte mig vid datorn. Nu hör jag hur de småtjafsar med varandra. Vi får väl se om dom löser det själva eller om det behövs en utryckning av mormor. Det regnar idag så barnen kan inte vara ute och leka. Det har gjort dom lite rastlösa. Så det blir inte många lugna stunder här just nu. Men det är helt ok när man är barnvakt och inte behöver  ha det så alltid. Imorgon kväll får jag ju återvända hem till min egen lugna vrå igen. Grälet verkar ha löst sig och nu leker de snällt igen. Då kan jag passa på att ta en fika.

Packad och klar. And off I go......alldeles strax. Ska hem till dottern och vara hus och barnvakt i några dagar.  Kommer väl att ha ganska fullt upp med barnbarnen. Men hinner säkert blogga lite ändå. Får väl passa på när de små sötnosarna gått och lagt sig på kvällen. Det var allt för den här gången. Ha en bra dag alla glada! Glöm inte bort att le! =)                               Mina älskade barnbarn

Vi har fortsatt härligt sommarväder här. +23 grader just nu. Jag är hemma igen efter midsommarfirandet. Midsommaraftonen var väldigt trevlig med fint väder, god mat och trevligt sällskap. Men som vanligt är det alltid skönt att komma hem till sitt eget hem igen. Jag är ju van att ha det lugnt och skönt. Så sällskap ska vara i lagoma doser för min del. Det är inte så att jag är någon enstöring men självvald ensamhet kan faktiskt vara skönt ibland. Midsommaren firades alltså traditionsenligt. Jag dansade inte själv runt någon stång, men jag såg andra som gjorde det. Jag såg också många fina små midsommarflickor. En del med blomsterkransar i håret. Den finaste midsommarflickan av alla var min lilla Fanny (yngsta barnbarnet) Hon hade varit på ansiktsmålning och blev vacker som en liten älva. Hon låg helt blickstilla hela midsommarnatten för att inte målningen skulle suddas ut, berättade hennes mamma.                    ...

Det är ett strålande väder idag, här i mina trakter. +21 grader i skuggan så här på morgonen. Det bevisar ju verkligen att t.o.m vädergudarna firar midsommar. =) Jag har packat och förberett allt så nu är jag redo. Redo att ge mig av till familjens årliga midsommarfirande ute på min brors landställe. Jag kommer inte att hinna blogga under helgen. Så jag önskar er, alla mina bloggvänner och övriga som råkar komma förbi här: En riktigt trevlig midsommar! Vi "ses" när det blir vardag igen. Glöm inte bort att det är tillåtet att ha kul, även om man är vuxen. Eller som jag lätt övermogen. =)

Ibland vaknar ilskan och irritationen inom mig och jag känner mig som en riktig "illbatting" eller som Lilla My. Det som väckte min ilska den här gången var hur hemtjänsten i vår kommun beter sig. Min mamma sa upp sina tjänster hos dom när dom höjde taxorna och det blev för dyrt för henne att anlita dom. Det visade sig vara en välsignelse för henne. För då fick hon tag på en privat hemtjänst som inte bara är billigare utan dessutom effektivare. För ett tag sedan råkade mamma få fel medicin. Hon fick en medicin som inte var en så lyckad eller bra kombination med hennes insulin. Det gjorde att hon blev väldigt sjuk och blev inlagd på sjukhuset i några dagar. Efter hemkomsten blev hon uppringd av någon från hemtjänst. Dom hade fått information om hennes sjukhusvistelse och undrade om dom kunde få komma till henne 3 gånger om dagen, i samband med hennes måltider. För att se att det fungerade som det skulle med mat och insulin m.m. Detta skulle dom göra under ...

Det handlar om att se miraklen i de små tingen. Inte söka efter storslagna underverk. "Livet är en serie av tusentals små mirakel Lägg märke till dem" - MIKE GREENBERG -

Godmorgon Måndag! Vad för du med dig till mig? Det återstår att se förståss. Jag har lyckats ta mig loss från sängens varma famn och det är ju alltid en början. Dagens planer? Inga alls! Skönt! Idag kan jag göra vad som helst som faller mig in. Och med min personlighet kan det innebära nästan vad som helst. =)

"Ibland kommer våra största insikter från våra misslyckanden. Inte från våra prestationer" Ha en underbar dag! Och glöm inte bort att le!

Jag försöker ständigt att bli mer positiv och att jaga bort alla negativa tankar som poppar upp, till synes helt av sig själv. Läste att ett sätt att träna sig på att tänka mer positivt är att varje dag skriva ner hundra saker man är tacksam för. Det ska jag prova att göra. Det måste väl finnas hundra saker i mitt liv att vara tacksam för. Ett annat sätt att träna sitt sinne att ta bort negativa tankar är att för varje negativ tanke som dyker upp snabbt tänka tre positiva istället. Det är ju inte så svårt, inte ens för mig som tyvärr har alldeles för lätt att hitta det negativa först av allt. Men nu är det slut med det! Nu är det positivt tänkande som gäller! Det sägs att du är vad du tänker. Jag vill vara en frisk och glad människa. Alltså måste mina tankar vara friska och glada. Ingen vidare svår ekvation alltså.

Jag arbetar ständigt med att försöka förbättra mig själv och bli en så bra människa som möjligt. Eftersom jag är långt ifrån perfekt är det ett evighetsprojekt förståss. Jag har i alla fall kommit så pass långt på vägen att jag lyckats göra mig av med allt slags "Drama" i mitt liv. Både det jag tillät andra att skapa och det jag skapade själv. Det svåraste var inte att kapa alla band jag hade med såna människor. Nej, det svåraste var att släppa ilskan jag kände över hur illa dessa människor behandlat mig. Och allt deras lögner ställt till med i mitt liv. Till slut så insåg jag att ilskan jag kände förgiftade mig och mitt liv lika mycket som alla dessa människor gjort. Och då plötsligt rann ilskan bara av mig av sig själv. Nu kan jag till och med känna någon slags tacksamhet för att jag hade dessa människor i mitt liv och för alla problem det ställde mig inför. För genom det så lärde jag mig en viktig läxa. Vilket i sin tur fick mig att växa.

När man bor ensam, som jag gör, utvecklar man en viss  (o)vana att prata högt för sig själv. Jag har även långa samtal med mina katter varje dag. Vilket kanske skulle kunna uppfattas som lite halv tokigt av andra. Men man tager vad man haver även i samtalsväg. Den här vanan att prata högt för mig själv kan ställa till det ibland. Det händer att jag råkar utbrista något högt utan att tänka på att jag är på en offentlig plats. Ofta när jag går och handlar kommer jag på mig själv med att prata högt för mig själv. Tex "Nej men oj vad jordgubbarna var dyra! Nä några såna köper jag inte." Ibland ser jag hur någon tittar misstänksamt på mig och då inser jag att jag visst råkade prata för mig själv igen. Idag när jag var och handlade på Lidl kom det in en glad man i 40 års åldern i affären. Han var välklädd och såg helt normal ut. Han hade hörlurar på sig och lyssnade väl på musik. Samtidigt visslade han högljutt på olika melodier. Han visslade väldigt bra, man k...

När min dotter var liten tyckte jag aldrig att det var jobbigt att vara småbarnsförälder. Visst var man trött ibland och skulle behövt lite extra ledighet. Men inte från dottern, det var snarare hon som gjorde att man hade något att se fram emot när jobbet var slitsamt. För då såg man fram mot att få komma hem till henne. Men dagens småbarnsföräldrar har det mycket stressigare än vad jag hade. Man tycker att alla teknologiska framsteg skulle göra våra liv lättare. Men jag kan inte se att det har underlättat för småbarnsföräldrar. Tycker att de är mer stressade än någonsin. Jag är helt fascinerad av min dotters multikapacitet. Hon kan ha tusen järn i elden och inte bränna vid ett enda av dom. Hon jobbar heltid som lärare, vilket innebär att det är otroligt mycket arbete som måste göras hemma på kvällstid. Samtidigt sköter hon om hemmet med man och två barn, två stora hundar och en katt. Hennes man reser mycket i arbetet så ofta är hon dessutom ensam med allt. Men man...

Dagens viktiga budskap är, som ni nog förstår, att man bara behöver vara så vuxen/allvarlig som man själv vill. Man behöver inte följa några normer vad det gäller att vara vuxen. Vill jag skratta högt på fel ställe på bion så får jag göra det. Vill jag inte se ett enda nyhetsprogram på en hel dag så slipper jag det. Vill jag läsa Fantomen så får jag göra det. Vill jag gråta, skratta, hoppa och skutta så är det fritt fram för det. Jag behöver inte bete mig som alla andra. Jag kan strunta i vad andra tycker. Livet är till för att levas, inte för att iakttas. 

Det är omväxlande regn och uppehåll här hos oss. Samtidigt blåser det så kraftigt att man nästan måste gå dubbelvikt för att ta sig framåt. Man får stoppa vikter i fickorna för att inte blåsa bort. Ja, det gäller ju spinkisar förståss. Inte bastanta damer som jag. Men skämt åsido så är det alltså tråkigt väder. Jag har köpt mig en blå regn-poncho för 10 kr på Dollarstore. För jag vet ju hur våra svenska somrar kan vara ibland. Och det är ju inte alltid man vill släpa på paraplyet. Tex när jag är ute med dotterns hundar. Lite svårt att hålla i paraply och två stora hundar samtidigt. Jag provade regn-ponchon framför spegeln alldeles nyss. Och om det var några grannar hemma så måste dom ha hört mig skratta. Jag fnissar fortfarande åt minnet av min spegelbild. Jag såg ut som en blå smurf.  Men bättre se ut som en smurf än att gå omkring och bli/ vara blöt på framtida promenader. Ponchon kan ju kanske fungera som klädsel på nästa maskerad. Jag ska ta det relativt lugnt ida...

Den här veckan började inte som jag hade tänkt mig. Fick lite tråkiga besked i morse. Så för att råda bot på den oro jag känner tar jag till ett beprövat gammalt knep. Nämligen ett gott skratt, det botar det mesta. Finns det fler än jag som behöver ett skratt så varsågod. Ta för er av det här som jag hittade på facebook.

Dagen börjar övergå i kväll nu. Fast det fortfarande är både soligt och varmt. Jag har varit med barnbarnen och matat änder idag. Det var riktigt mysigt, men man blir ruskigt trött av att vara ute i solen. Så nu känns det ganska skönt att få krypa upp i soffan och titta på tv resten av kvällen. Iskall läsk och kanske lite chips. Inte helt fel. Ha en fortsatt skön Lördag alla som kommer förbi här.