Tjockisens klagan


Det här med dieter och vikt är inte roligt alls.
Inte just nu i alla fall. Jag hade gått ner några kilon.
Så plötsligt hade jag gått upp nästan allt igen.
Fast jag har hållit mig till samma kost hela tiden.
*suck* Det känns ju inte särskilt uppmuntrande.
Jag vet att kroppen fyller på vätska emellanåt och att det delvis kan bero på det. Men för en människa som jag, som totalt saknar tålamod, är inte det någon tröst.

Och alla dessa dieter! Det finns ju hur många som helst. GI, LCHF, LCHQ, Stenåldersmetoden, Medelhavsmetoden, Handmetoden m.fl.
Vilken ska man välja? Ska man prova sig igenom alla?

Det enda rätta är nog egentligen att äta mindre och röra på sig mer. 

Jag avskyr alla dessa spinkisar som kan äta hur mycket onyttigt som helst utan att gå upp ett gram.
Egentligen avskyr jag dom väl inte, jag är bara dödligt avundsjuk på dom. En grannes svärdotter deklarerar glatt att hon äter precis vad som helst, men att om hon är medveten om att hon ätit extra onyttigt en helg, så tar hon ett träningspass extra. 
Herregud! Dom skulle få sätta in svängdörrar på gymet. Om jag nu gick på ett, vilket jag inte gör.
Jag har inte råd. Jag har en motionscykel hemma och så promenerar jag varje dag. Jag är alltså mitt eget gym och min egen tränare.

Felet med mig är att jag hellre äter revbensspjäll med potatismos och en god sås än en grillad biff med några salladsblad. Jag önskar att jag kunde längta efter broccoli lika mycket som jag kan längta efter att få prova den nya magnum glassen. 

Jag älskar mat helt enkelt. Men jag har en för trång kroppshydda att stoppa maten i. Så jag sväller och bullar ut åt alla håll och kanter. I mitt nästa liv ska jag födas som en 2 meter lång man som kan stoppa i sig vad som helst utan att bli överviktig.

Men det är inte nu. Vad ska jag göra just nu?
Till att börja med ska jag ta fram revbensspjällen ur frysen. För idag ska jag unna mig en riktigt god middag. Och verkligen njuta av den, även fast jag är en tjockis!


Kommentarer

  1. Rund och go, smal och..? Det finns nåt som kallas trivselvikt. Trivs man inte eller har ont av den, så bör man förstås göra något. Själv skulle jag behöva gå UPP ca; 5-8 kg. ! Inte lätt faktiskt. Ämnesomsättningen spelar in, åt båda hållen.
    Men som du säger; äta mindre och röra sig mer, är enda lösningen. Meningslöst att lägga ner massa pengar på bantningskurer. Smaklig måltid !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag har jag promenerat 1 1/2 timme. Så nu ska jag njuta av min goda middag utan dåligt samvete. =)

      Radera
  2. Mm, jag tror också på iden att röra på sig mer... Att inte unna sig när det gäller godsaker blir ju ett elände, späkning tror jag inte är bra för psyket :-) Kram

    SvaraRadera
  3. Du har alldeles rätt. Jag har provat, det där med späkningen, det var ingen hit alls. Gjorde snarare att man blev fixerad vid tristessen att inte få äta något. Kram =)

    SvaraRadera
  4. Varje gång der börjar knänas gott med en bulle till kaffet, häller du kaffet i termos och går så långt du orkar, dricker ditt kaffe, knallar hem igen och gör lite sallad eller så gör du som jag, har inget kaffebröd hemma och ingen sallad heller men går ut gör jag så fort vädret känns passande. Det var det i morse men nu är det mest opassande så det blir nog mest innesysslor idag. Kanske ljuger jag hop en trösterik historia som den här:

    Att Bilda Body.


    Det hände sig att jag fick lust att se lite natur. Tog därför taxin ut till närmaste friluftsgård. Satt där och började må gott i takt med att läckerheterna på fatet minskade, då en gammal klasskamrat kom injoggande och slog sig ned vid mitt bord. Med andan i halsen försökte hon inleda en konversation om mitt träningsprogram. Som den jovialiske person jag är, lät jag mig störas.

    — Vänta lite ska bara tugga ur mun … Så där ja, nu känns det bättre. Ett lass våfflor med hjortronsylt och vispgrädde sitter aldrig fel, eller hur? Ja, vad var det vi skulle prata om? Mat och motion? OK!

    Jag har faktiskt bildat body i över femtio år nu och än bygger jag vidare. Ta mornarna till exempel! När väckarklockan ringer, ropar jag: ÄNTLIGEN! och kastar mig på magen och så sätter jag igång och kör Upp! … Ner! … Upp! … Ner! … och så håller jag på ett bra tag. Efter cirka fem minuter brukar jag säga: Såja gamle gosse, nu tar vi det andra ögonlocket också!

    Jag tycker nog det är mera intressant att gå på café än att ränna på dansbanor eller skogsstigar. Det är mycket läckrare tårtsmulor att titta på där, så vill jag svettas lite extra, tar jag en sked och rör om i teet alldeles själv. Det är inte det att jag är lat, tro inte det men jag är nog lite kroppsfixerad.

    Det gäller helt enkelt att hålla sig i form. Ser man inte upp kommer det fram en massa bulor och förhårdnader på både armar och ben. Det går inte an! Kroppen ska ha en mjuk, slät och jämn struktur, som en halvjäst vetedeg ungefär. Den får gärna ha den färgen också, fast lite allmän fläckighet och några blålila kärlbristningar här och där skämmer inte en i övrigt sälartad profil. I ovana ställningar och rörelser som till exempel upprättstående eller gång kan buken hänga och slänga en del men det får man ta. Dessutom stimulerar det aptiten.

    Då kan man unna sig en två, tre extra semlor till kaffet. Och visst behövs de! Hur ska man annars belöna sig när man varit duktig och ätit upp sin pölsa? … Känn efter ordentligt i magen nu, innan du svarar. Visst känner du dig lite sugen? Just det, rätt svar! Ta en trave pepparkakor till!

    Nu får du faktiskt ursäkta mig men av allt det här matpratet blev jag hungrig igen. Jag tänker faktiskt ta mig ytterligare en macka till till kaffet. En riktigt smarrig baguette med ett berg majonäs, lax, pepparrotsgrädde och några tjocka skivor rökt fläsk. Sen ger jag mig på semlorna och pepparkakspaketet!

    Varför skall man hålla ordning på idealvikt och trivselvikt och målvikt och alla andra sorters vikter? Kan man inte lika gärna slå ihop dem till en enda kolossalvikt och leva efter mottot ”Fett är flott!”


    © Börje Eriksson 2008

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer i ett rungande "Fett är flott"
      Väl talat! (skrivet) =)

      Radera
    2. Naturligtvis var det inte mina katter (Kattmaffian) som instämde. Utan det var så klart jag, Libra. =)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ingen rolig syn

Äntligen Fredag

Måndagsbloggen