onsdag 18 december 2013

Halka och inre förvirring



Så här ser det ut på gatorna här just nu.
Det är en enda isgata. Livsfarligt.
Man måste ha broddar på skorna för att känna sig någorlunda säker.

På vissa ställen ser det ut att vara sandat.
Men det ligger is ovanpå sanden.
Det blir så här när det först är töväder och sen blir kallt igen så att det fryser på.

Apropå att frysa på så har jag en del relationer, eller rättare sagt f.d relationer, som inte varit annat än sorg och elände.
Och som jag därför valt att avsluta.
Det har fört med sig att vissa andra relationer blivit lite frostiga.
Inget som jag egentligen brytt mig om.

Igår ringde en av mina bästa vänner.
Vi har växt upp tillsammans.
Vi pratade i flera timmar, om allt möjligt.
Det var, som vanligt, ett roligt samtal.

Idag fick jag veta av en annan person att min vän som ringde mig förtigit att hon ska fira nyår med en människa som behandlat mig fruktansvärt illa.
Och som jag brutit all kontakt med.

Varför sa hon inget om det?
Är det samma sak som att ljuga att förtiga sanningen?
Jag tycker nog det.

Jag känner mig besviken och oförstående till varför hon inte sa som det var.
Hon ska vara hos den här personen i en hel vecka.
Så hon måste väl förstå att jag skulle märka att hon var borta.

Då undrar jag ju vad vår vänskap är värd?
Vi har varit bästa vänner i över 40 år.
Så varför?????

Jag måste smälta allt lite till.
Men sen när förvirringen lagt sig så ska jag helt enkelt ringa henne.
Och fråga varför hon inte sa något.

Nu måste jag skaka av mig det här ett tag.
Så jag kan ha en mysig dag och kväll med mina
favorittjejer.
Dottern och dotterdottern.






5 kommentarer:

  1. Mm, människor har sina rutiga och randiga skäl till varför de gör som de gör. Kanske visste hon inte hur hon skulle hantera det... mer hennes problem än ditt tänker jag och så får du väl se hur det blir... Relationer kommer och går. En del bra och en del dåliga men man lär sig något av det mesta. Relationer som knycker energi är ingen höjdare... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och jag har en tendens att överanalysera saker. Vilket inte alltid är bra.
      Kram

      Radera
  2. Usch jag vet precis hur sådant känns. Jag har haft flera tillfällen där jag haft förhoppningar som gränsat till krav på att mina nära ska vara lojala med mig och inte mot den som jag ansett har skadat mig. Men ingen gång har det riktigt blivit så. Ändå så kan man säga att de lika tydligt "stått kvar vid mig" om motparten skulle ha samma förhoppningar på dem. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog en ganska bra analys av saker och ting. Den svikna lijaliteten sårar nog mest. Och att på något sätt bli ljugen för genom att gå bakom min rygg. Hade hon sagt något hade jag ju bara önskat dom en trevlig helg. Nu har det helt plötsligt växt och blivit något helt annat. Bara för att hon försökte dölja det. Kram

      Radera
    2. Lojaliteten ska det ju stå. Någon lijalitet har jag aldrig hört talas om. =)))

      Radera