måndag 26 november 2012

Aj aj aj!


Jag har gjort någonting med min rygg, vad har jag ingen som helst aning om.
Men lika förbaskat ont gör det ju ändå!

Jag bor ju högst upp utan hiss, så jag har väl överansträngt ryggen när jag kånkat på mina matkassar i trapporna.

Inget annat att göra än att försöka ta det lite lugnt.
Inte för att jag är särskilt överaktiv annars heller.
Fast det nästan låter så. *fniss*

Det blir i alla fall ingen tvättstuga den här veckan.
Och inget bärande på varken barnbarn eller tunga kassar.

Imorgon ska jag ha julpyssel med barnbarnen och dottern.
Men det kan man göra sittande så det ska nog gå bra.

Avslutningsvis kan man alltså sammanfatta det som att DET FINNS HOPP OM LIVET! =)

3 kommentarer:

  1. Pyssla som är så mysigt! Särskilt med snören! nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katterna här hemma hjälper också gärna till att pyssla med snören.
      Dessutom vill dom gärna provgnaga på alla paket som ska slås in. Men någon kattkontroll av julklapparna tycker jag inte behövs. Dom håller inte alls med mig om det.
      NosGos=)

      Radera
  2. Ryggar ska man vara rädd om! Man har bara en och den ska räcka livet ut! Att vara ute och gå i lagom takt är ett bra medicin för min rygg men eftersom jag har arbetsskador på några av diskarna vågar jag mig inte längre på att springa. Tänk så mycket man hinner se när man går och tänk så mycket man då hinner tänka!
    Vid ett av de tillfällen då ryggen vridit till sig och mest liknade en martall ute i havsbandet sa pappa att du går som en gammal gubbe! Det ser ut att vara värre än för mig.
    Pappa hade höftlederna utslitna och hade då fått en ny ledkula insatt och stod i kö för nästa. Han hade säkert rätt men jag gick och hade tre busiga hundar i kopplet och nog kändes deras ryck och skutt rätt in i ryggmärgen men jag vägrade bli sittandes och så är det än. Jag vill röra på mig i måttlig takt. Det håller mig varken spänstig eller smal men det känns bra för ryggen och psyket.

    SvaraRadera