söndag 7 augusti 2011

Blixt och dunder

 
Åskan som låg och mullrade i bakgrunden i ett par dagar bröt plötsligt ut för fullt. Och det tog inte lång stund innan blixten slog ner.

Jag pratar inte om vädret egentligen.
Det oväder som drabbat oss är av mänsklig karaktär.
Två personer i bekantskapskretsen som länge gått och irriterat sig
på varandra. Fick till slut nog. Och ett riktigt storgräl bröt ut.

Om inte en tredje person gått emellan hade det gått så långt som
till ett riktigt slagsmål.

Tänk så snabbt man kan hamna på dagisnivå mentalt.
Jag har också ett hett temperament.
Men som vuxen tycker jag att man ska kunna behärska sig.
Disskutera kan man väl göra, höja rösten om man är arg.
Till och med skrika ibland. Men man slåss inte!

Så nu har blixten slagit ner i bekantskapskretsen.
Ett riktigt psykologiskt krig har brutit ut.
Jag tänker inte gå med i några allianser eller pakter.
Jag tänker behålla min neutralitet.
Men jobbigt är det.

Varför kan inte vuxna människor bete sig som vuxna!!!

4 kommentarer:

  1. Oh så jobbigt...men bäst är att hålla sig neutral som du tänkt göra...och inte blanda sig i för då kan det bara bli än värre.

    Osams kan man bli men att slåss ligger långt långt bort ifrån mig...hellre drar jag. Bråk suger energi så bäst att bara undvika människor som tar energi ifrån mig...
    hoppas att det löser sig så de kan bli sams igen...

    kram

    SvaraRadera
  2. Jobbigt värre är det och speciellt när det förväntas att man ska ta någons parti. Alla måste ta sina egna duster, ansvaret kan man inte lasta över på någon annan. Men när ett gräl går över styr, då har det verkligen gått för långt. Som vuxen borde man kunna besinna sig och veta klart var "gränsen går".

    Varma kramar / Rozie

    SvaraRadera
  3. Tant Otto, du har alldeles rätt i att man ska undvika människor som tar energi ifrån en.
    Jag brukar vara den obotliga optimisten för det mesta. Men i det här fallet är jag nog snarare realist när jag säger att jag inte tror på en lösning. Inte heller tror jag att de någonsin blir sams igen. Tråkigt men sant.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Rozie, instämmer i att man bör veta var gränserna går. Det är otroligt vad gränslösa vissa människor kan vara. Fast dom är vuxna.
    Kram på dig!

    SvaraRadera