lördag 21 maj 2011

Min mamma terroristen.

Min mamma har pippi på att ringa mig i tid och otid.
Vilket kan vara otroligt irriterande. Speciellt då man redan pratat tre gånger samma dag.
Och hon inte har någonting nytt att komma med.

För en tidligt sedan lyckades jag säga ifrån, på ett vänligt men bestämt sätt.
Att det räcker om vi ringer varandra en gång per dag istället för fem gånger.
Det gick hon med på utan protester.
Och för en tid lägrade sig lugnet över mitt hem.

Men jag borde lärt mig att inte ta ut glädjen i förskott.
Min mamma ger sig inte så lätt minsann.
Nu har hon börjat ringa och fråga om jag har ringt henne.
"Har du ringt mig? Jag tyckte jag såg ditt nummer på displayen"
" Inte? Det var konstigt" Och så fortsätter hon att babbla.
Eller också kör hon den här varianten "Jag hann inte svara i telefonen. Var det du som ringde?" "Jag ser ju så dåligt så jag ser inte vems nummer det är"

Ska man skratta eller gråta?
Jag kan i alla fall konstatera att min mamma är en otrolig terrorexpert.
Min mamma telefonterroristen.

6 kommentarer:

  1. Varför känner jag igen mig? Det är väl typiskt, men det slutade i och med flytten till Frankrike... Det kostar för mycket...

    Nu ska jag lägga in blogg pà "Finns mitt Sverige kvar?"

    SvaraRadera
  2. Typiskt gamla mammor! ;-)
    Bamsekramar ♥ från Rozie

    SvaraRadera
  3. Kul att du tittade in Maria! =)

    Bamsekramar tillbaka till dig Rozie! =)

    SvaraRadera
  4. Åh så fint du har inne hos dig...
    Jag och min mamma ringde varandra oxå vareviga dag då hon varv frisk ...det saknar jag nu när det inte längre är möjligt...
    Kram

    SvaraRadera
  5. *ler igenkännande*
    =)
    Jasså hamnade du här.
    Jag har också gjort en omstart....
    Kram Annica
    http://anonymovanlig.wordpress.com/

    SvaraRadera
  6. Tant Otto, du har det ju fint inne hos dig också
    tycker jag. =)

    Annica, det var länge sedan!
    Vad kul! Ska lägga till dig i min blogglista på direkten nu.
    Kram=)

    SvaraRadera