Måndagsbloggen ......Det här med ekonomin

 Nu när de flesta har svårt att få ekonomin att gå ihop har jag det bättre än på länge. Jag skäms nästan att säga det i dessa för andra så svåra tider. Men så är det. Jag har det ju bra.

För några år sedan när jag hade det ekonomiskt jobbigt så gjorde jag mig av med alla kostnader som inte var livsnödvändiga. Det plus att jag bor i en liten lägenhet och vid min ålder inte har någon annan att försörja. Har gjort att jag får pengar kvar på kontot efter att allt är betalt.

Men alla har det ju inte lika bra. Många jagas av skulder och har svårt att klara vardagen.

Läste nyss i Expressen om en stackars ensamstående mamma med 2 barn. Trots att hon har två jobb räcker pengarna inte till mat till hennes barn. När räkningarna var betalda hade hon så det räckte till ett månadskort att resa till jobbet. Sen fick hon låna 1000 kr av sin pappa för att kunna handla mat. Och det räckte inte till så mycket förstås. En säck ris och lite annat.

Man fattar inte att människor är tvingade att leva så fattigt i vårat moderna samhälle. Speciellt inte med tanke på dom som jobbar och sliter och ändå inte kan försörja sina barn.

När jag hade det fattigt brukade jag handla så att varje middag kostade högst 10 kronor. Men det kan man ju inte göra nu med alla ökade matpriser. Kollar man på nätet ser man att den beräknade månadskostnaden för mat för 1 vuxen är 3.400 kronor. 

Så en matkostnad för en vuxen och två barn på 1000 kronor är ju så klart helt orealistiskt. 

I vårt moderna samhälle borde all fattigdom vara utrotad. Det borde vara en mänsklig rättighet att kunna försörja sig och sina barn.

Tyvärr är det inte så. Det gör mig ledsen. Särskilt med tanke på midsommarhelgen som varit. Med mat och dryck i överflöd. Och medans jag fortfarande har fullt i mina matförråd har andra bara lite ris att äta.

Och då gäller det inte något av alla u-länder. Utan vårt eget hemland Sverige.

Det funderade jag på idag.