Första snön kom här igår. Det är minusgrader så den har legat kvar och frusit till. Men den första snön brukar ju aldrig ligga kvar särskilt länge. Jag vet inte varför, men jag tycker alltid att det är något speciellt med den första snön varje år. Då myser jag med tända ljus, varm choklad och pepparkakor. Och nu är det bara 25 dagar kvar till första advent. Ser fram mot att få börja julpynta. Det har antagligen något med mammas bortgång att göra. Jag har ett större behov än vanligt att göra det ombonat och mysigt omkring mig. Någon slags tröst finner jag i det. Jag hittade en så fin dikt på facebook. Har ingen aning om vem som skrivit den. Men den passar så bra just nu. Do not stand at my grave and weep, I am not there I do not sleep. I am in a thousand winds that blow, I am the softly falling snow, I am the gentle showers of rain. Do not stand at my grave and cry, I am not there. I do not die. Visst är den fin? Och det är så sant att våra anhöriga ...