Har tagit itu med mig själv idag.

Har varit tvungen att ta mig ett allvarligt snack med mig själv.
Det har varit alldeles för mycket slösande med pengar den sista tiden.
Så nu var det dags att säga ifrån på skarpen.

T.o.m. igår lyckades jag komma hem med en ny matta.
Fast jag egentligen inte ens skulle in på någon affär.
Nej så här kan det ju inte fortsätta.

Jag var minsann inte lätt att tala till rätta.
Först låtsades jag hålla med om allt och lovade att inte handla något oviktigt mer på ett bra tag.
Men när jag inte gick på den skenheliga attityden alls
blev jag riktigt uppkäftig och trotsig och svarade emot mig själv så det stod härliga till.

Ja så det hela slutade tyvärr med osämja mellan mig själv och jag.
Och jag var tvingad att ge mig själv utegångsförbud.
Jag hoppas att jag inte försöker smita ut när jag inte ser.
Jag menar man kan ju inte hålla vakt dygnet runt.

Hur länge utegångsförbudet varar beror på hur länge det dröjer innan jag ber mig själv om ursäkt och börjar visa mig själv lite respekt.
Men jag vet ju hur envis jag är, så det kan dröja ett bra tag.

Kommentarer

  1. Du är underbar! Att prata förstånd med sig själv är inte det lättaste.Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det skulle behövas ett kraftfullt jamande ibland tror jag.
      NosGos och Kramar =)

      Radera
  2. Haha tycker du ska vara lite mer förstående mot dig själv.
    Kram/S.B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men jag kan inte ge mig själv lillfingret för då tar jag hela handen. Otacksamt! Gäller att vara strängare.
      Kram =)

      Radera
  3. Ja inte är det lätt att stå emot sig själv alla gånger.
    Handlar ibland bara på impuls..då jag egentligen inte skulle..då kommer ångesten..köpångesten och knackar en på axeln ..

    Är det bara något som man har användning för så brukar impulsköpen bli bra, bättre än noga övertänkta köp..
    Min dotter är omöjlig att ha med i affärer hon får mig att köpa saker som varken hon eller jag behöver..även om hon har egna pengar får hon mig att betala..jag ger av det lilla jag har..för jag hoppas och tror att jag får tillbaka än mer om jag är givmild och snäll än om jag är sniken och dum.
    Jag ger mest av mig själv ..kärlek och omtanke eftersom jag inte kan ge henna prylar pga pengabrist..kärlek kan man inte få för mycket av..det blir bara mer och större ju mer man ger.


    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är det som är så fantastiskt med kärlek. Det är det enda som växer ju mer du ger bort av den.
      Kram =)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ingen rolig syn

Äntligen Fredag

Måndagsbloggen