Jag fick ett tecken.
Det hände något häromdagen som skakade om mig ordentligt.
Min dotter var med om en olycka och fick åka till sjukhuset.
Allt slutade lyckligt och hon är hemma och mår bra nu.
Men då när det hände och jag väntade vid telefonen på
besked från sjukhuset, med oron gnagande i magen.
Då hände något märkligt.
Helt plötsligt fick jag en stark känsla av att Pappa var här.
Han gick bort för flera år sedan.
Men jag kände hans närvaro lika starkt som när han levde.
Och oron försvann, den rann bort och ersattes av ett stort lugn.
Men historien slutar inte där.
Dagen efter gick jag här hemma och funderade på Pappas
besök hos mig.
Pratade till honom och bad honom ge mig ett tecken på
att jag inte bara inbillat mig allt.
Sen gick jag ut och handlade.
När jag kom hem och varit hemma en stund upptäckte jag
att en ljusstake blivit flyttad från sin plats på ena sidan
rummet.
Nu stod den plötsligt på andra sidan rummet framför ett
inramat foto jag har på Pappa.
Tydligare tecken än så kan man väl knappast begära!
Jag önskar att jag kunde använda mig av samma trappa
till himlen som han.
Och besöka mina avlidna familjemedlemmar som jag saknar så.
Men det är en tröst att veta att trappan fungerar åt det ena
hållet i alla fall.
Min dotter var med om en olycka och fick åka till sjukhuset.
Allt slutade lyckligt och hon är hemma och mår bra nu.
Men då när det hände och jag väntade vid telefonen på
besked från sjukhuset, med oron gnagande i magen.
Då hände något märkligt.
Helt plötsligt fick jag en stark känsla av att Pappa var här.
Han gick bort för flera år sedan.
Men jag kände hans närvaro lika starkt som när han levde.
Och oron försvann, den rann bort och ersattes av ett stort lugn.
Men historien slutar inte där.
Dagen efter gick jag här hemma och funderade på Pappas
besök hos mig.
Pratade till honom och bad honom ge mig ett tecken på
att jag inte bara inbillat mig allt.
Sen gick jag ut och handlade.
När jag kom hem och varit hemma en stund upptäckte jag
att en ljusstake blivit flyttad från sin plats på ena sidan
rummet.
Nu stod den plötsligt på andra sidan rummet framför ett
inramat foto jag har på Pappa.
Tydligare tecken än så kan man väl knappast begära!
Jag önskar att jag kunde använda mig av samma trappa
till himlen som han.
Och besöka mina avlidna familjemedlemmar som jag saknar så.
Men det är en tröst att veta att trappan fungerar åt det ena
hållet i alla fall.
Ja visst är det tur att trappan fungerar åt ett håll...
SvaraRaderaMin pappa har oxå stöttat mig sedan han gick bort förra julen.
Han var med mig hos tandläkaren, då jag minst anade..han var med hela första besöket..han visste att jag skulle dit..och hade lovat hjälpa mig med pengar..jag var helt lyrisk hela besöket...kände en värme och att han liksom omfamnade hela mig..upplevelsen går inte i ord förklara men det var fantastiskt!
Kram
Jag förstår precis hur du kände!
RaderaMan kan omöjligt beskriva känslan i ord.
Jag skriver alltid ner mina upplevelser medans
jag kommer ihåg varenda liten detalj.
Innan minnet hinner blekna.
Sen sparar jag mina "guldkorn" och går tillbaka och läser
dom ibland och får känna den där underbara känslan igen!
Kram!
Här borde det ha funnits en stor gillaknapp för ditt inlägg! Då skulle jag ha tryckt på den tusen och åter tusen gånger.
SvaraRaderaVisst är det så att han är med dig, och speciellt nu när du behövde det som mest. Varje gång något sådant här inträffar så är det en helt fantastisk upplevelse.
Kram till dig, go´aste vän! ♥
Ja det är verkligen helt fantastisk!
RaderaMan blir så "lyft" på något sätt varje gång
något sånt här händer.
Tack för din fina kommentar gulliga Rozie!
Kramar till dig min vän!<3