måndag 26 mars 2012

Ålder

Hur gamla känner ni er inuti? Jag känner mig fortfarande som 20 på vissa sätt.
Men vad är det som avgör hur gammal man känner sig inuti?

Om jag känner mig som 20 fast jag passerat 50 då kanske
min mamma som är 80 också känner sig lika ung.
Slutar man att åldras inom sig vid en viss yttre ålder?

Jag undrar om alla känner likadant eller om alla har olika
inre åldrande?
Det kanske beror på vid vilken ålder i sitt liv man mådde som bäst.
Eller var som lyckligast.

Vad svaret än är så skrivs det här inlägget av en kvinna
som känner sig som 20 ser ut som 40 och ibland beter sig som
10 men trots allt ändå är 50+

8 kommentarer:

  1. Jag känner mig i olika åldrar beroende på dagsformen ;-)

    Kram, kram från Grevinnan Blåst ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag har jag feber och yrsel och känner mig ungefär som
      102 år. Så var det med dagsformen här just nu.
      Kram <3

      Radera
  2. Hmmm...ålder ja. Dagsformen spelat absolut in för mig. På morronen idag fick jag lust att köpa kritor och färglägga sådana färdiga bilder som finns för barn!!!!!! Nu känner jag mig mig som jag skulle sitta insvept i en filt...gungandes i gungstol...gammal och trött. Så vid dagens slut kanske jag är som som jag "ska" ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi har nog alla åldrar vi gått igenom inom oss.
      Och när man inte mår så bra tror man att det är så
      det känns att vara riktigt riktigt gammal.
      Men det vet vi ju inte förrän vi kommer dit.
      Fast det känns som om jag är där just nu.
      Influensan som ställer till det.
      Nu ska jag ta en alvedon och krypa ner i sängen.
      Hoppas du har det bra. =)

      Radera
  3. Jag känner mig inte som en tonåring längre. På den tiden var jag allmänt obstinat, hade många funderingar och idéer om hur mycket av samhällets funktioner och människornas vardag skulle förbättras och jag var beredd att ta strid för mina åsikter. Världen skulle veta att i alla fall jag hade rätt! ;-)

    Vid 40 års ålder hade kravallungens allmänna stridsiver dämpats men det gick att få fram den om det det gällde konkreta frågor. Idéerna om hur samhällets funktioner borde vara hade dött men däremot fanns mycket kvar av funderingar kring människors liv. Jag visste ofta att jag hade rätt men det var inte lika viktigt att få vinna en diskussion. Jag visste ju att framtiden skulle visa vem som trots allt fick sista ordet. Människorna som vardagsindivider har aldrig varit mitt intresse men deras kunskap om sånt jag kunde ha nytta av var mycket värt för mig och är så än.

    Idag är jag pensionär. Min kropp är ingen 40-årings men mentalt kan jag ibland känna mig så ung men även äldre. Jag vet att jag har gjort mina erfarenheter och dragit mina slutsatser av dessa under min livsresa fram till nu och jag vet att en 40-åring aldrig kan komma till samma slutsats. De startade en gång i tiden i sina spår och har därför gjort sin resa på andra banor med andra förutsättningar och gjort sina egna erfarenheter som jag aldrig varit i närheten av.

    Nu är jag här och nu och är som jag är. Ibland hoppar den käxande kravallungen fram och då går pensionären bara dit och torkar den torr bakom öronen så är ordningen återställd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kanske finns en viss ordning på det hela.
      Även fast jag inte hittat den riktigt än. =)))

      Radera
  4. Tja det där med ålder är bara en siffra :-).Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt jamat! Det är precis så det är ju.
      Bara en siffra. =)
      SvansKramar

      Radera