tisdag 17 januari 2012

Små överraskningar.

Jag har den senaste tiden haft en del problem att brottas med.
Men det är inget jag tänker älta här på bloggen.
Vem sjutton har inte problem? Det har nog alla.

Men det som är så lustigt är att så fort jag känner mig redo
att nästan ge upp får jag uppmuntran från det mest oväntade håll.
Det kommer till mig i olika former, ett telefonsamtal, ett brev eller ett
paket från en vän.

Kanske har det alltid varit så fast jag inte uppmärksammat det tidigare.
Och hur kommer det sig egentligen?
Är det jag som skapar min framtid så har jag ju på något sätt
skapat även den uppmuntran jag får.
Fast den kommer utifrån.

Eller har vi alla en skyddsängel som gör sitt bästa för att styra oss
rätt här i livet? Särskilt när vi inte riktigt vet åt vilket håll vi ska.
Vilken väg vi ska välja härnäst.
Om det är min skyddsängel som jobbar övertid för att hjälpa mig,
får jag nog be om ursäkt.

Förlåt mig kära skyddsängel för att du får jobba så hårt!
Och tack från djupet av mitt hjärta för all uppmuntran du sänder min väg
när jag behöver det som mest!

1 kommentar:

  1. Omtanke är just vad man behöver när det är som tuffast.Nosbuff

    SvaraRadera