Libra på blogspot.

Jag äter ju LCHF sedan några månader tillbaka. Det går jättebra. Men ibland saknar jag att ha något gott till kaffet. Jag har provat olika LCHF recept på bakverk. Men inget har blivit bra. Sockerkakan smakar bara fett tycker jag. Kladdkakan gjord på 70% -ig choklad smakade ingenting. Ett annat kakrecept blev också misslyckat. Kakorna såg insidan av soptunnan på direkten. Jag kanske helt enkelt får ge upp tanken på kaffebröd helt och hållet. Om inte någon har något recept jag inte provat ännu. Något som blir garanterat ätbart och njutbart. Finns det någon så lämna gärna en kommentar och hjälp mig.

Jag drömde om min älskade Babsan i natt. Det är lite över 2 månader sedan hon dog nu. Och det går inte en dag som jag inte saknar henne. Men i natt drömde jag att jag fick träffa henne igen. Hon låg i en kattkorg i ett rum innanför en glasdörr. Först tittade jag på henne genom glasrutan. Sen skulle jag öppna och gå in till henne. Då var det någon som sa till mig att jag måste se till att stänga dörren efter mig. Det var jätteviktigt. Sen satt jag därinne med henne och kelade. Hon var lika glad att se mig som jag henne. Det kändes så verkligt att jag t.o.m. hade hennes doft kvar i min näsa när jag vaknade. Jag vill tro att våra själar kan lämna kroppen och färdas till andra platser när vi är djupt avslappnade eller sover. Kanske var det ett svar på min djupa sorg efter Babsan som tog mig med till henne i "drömmen". För att jag ska se att hon har det bra och att vi kommer att ses en dag igen. Hur man än tolkar det så var det en underbar dröm. En dröm jag hopp...

Jag har funderat på det här med familj. Vad mycket som infattas i det ordet. Familj kan ju betyda många olika saker. Familjen kan ju se ut på så många olika sätt. De jag räknar till min familj är inte bara människor jag har blodsband med. Man behöver inte ha samma dna för att höra ihop. Vad är det som har gjort att just dessa människor känns som familj för mig? En del faktiskt i högre grad än de som jag har blodsband till. Det kan jag inte riktigt svara på. Det är en känsla som är svår att sätta ord på. Man bara vet att det är så. Man vet att den här personen står en så nära att man kan räkna den som en familjemedlem. Familj........det kanske borde heta något annat. Vad? Har inte en aning. Som vanligt. =) Vet bara att Familj borde vara något som alltid gör en glad.

Idag är det så kallt att inte ens mina katter vill gå ut. Dom var fram till ytterdörren och kikade ut. Sen vände dom om och gick in direkt igen. -16.7 visar termometern på just nu. Det är den kallaste dagen vi haft här i vinter. Det har ju varit så milt hittills. Jag hoppas att kylan inte håller i sig så länge. Nu börjar jag ju längta efter våren. Lite väl tidigt, jag vet, men ändå. Eftersom jag numera är en plikttrogen motionär. Jag tar mina dagliga raska promenader. Blir det till att bylta på sig ordentligt och ge sig iväg ut i den kalla vintern. Fast egentligen borde jag vara lika smart som mina katter. Och hålla mig inne i värmen. Men som man alltid fick höra när man var liten: "Det finns inget dåligt väder. Bara dåliga kläder"

Ja, vad är lycka egentligen? Vad borde det vara? Och är det egentligen så olika för alla människor? Hittade en bild på nätet som jag tyckte beskriver min syn på lycka på ett bra sätt. Med det önskar jag er en trevlig helg! Var ni än befinner er.

Jaha, då fick man dörren i ansiktet igen. Att jag aldrig lär mig! Fast samma sak händer om och om igen så går jag på det varje gång. Vilken idiot jag är! Dörren öppnas och jag blir inbjuden. Men så fort jag är på väg att stiga in smälls dörren igen. Och som om det inte räcker med det får jag dessutom höra att det är mitt eget fel. Att det är jag som uppfört mig på fel sätt. Jag borde väl veta vid det här laget att jag inte är någon hög prioritet i den här personens liv. Att jag bara räknas när jag kan vara till hjälp med något. Men nu har jag fått dörren i ansiktet för sista gången! Nu får det vara nog! Nu tar jag inte mer skit!!! Ge inte mig några smulor från ditt bord. Behåll dom själv! Jag vill inte ha något av dig! Jag tänker inte låta dig fortsätta att såra mig! Nu ska jag sluta att bry mig. Enough is enough!!!!

Jag har den senaste tiden haft en del problem att brottas med. Men det är inget jag tänker älta här på bloggen. Vem sjutton har inte problem? Det har nog alla. Men det som är så lustigt är att så fort jag känner mig redo att nästan ge upp får jag uppmuntran från det mest oväntade håll. Det kommer till mig i olika former, ett telefonsamtal, ett brev eller ett paket från en vän. Kanske har det alltid varit så fast jag inte uppmärksammat det tidigare. Och hur kommer det sig egentligen? Är det jag som skapar min framtid så har jag ju på något sätt skapat även den uppmuntran jag får. Fast den kommer utifrån. Eller har vi alla en skyddsängel som gör sitt bästa för att styra oss rätt här i livet? Särskilt när vi inte riktigt vet åt vilket håll vi ska. Vilken väg vi ska välja härnäst. Om det är min skyddsängel som jobbar övertid för att hjälpa mig, får jag nog be om ursäkt. Förlåt mig kära skyddsängel för att du får jobba så hårt! Och tack från djupet av mitt hjärta för a...

Hur långt man än har hunnit gå fel så kan man alltid vända om.

Vem behöver en väckarklocka när man har tre katter? Dom turas om att väcka mig på morgonen. Ibland är det matskålen som är tom och ibland är det dags att gå ut. Tycker dom. Och när dom tycker något är det bara att ge med sig och hålla med. Jag har lärt mig för länge sedan vem som bestämmer här hemma. Och det är inte jag. Det är några fyrbenta, pälsklädda varelser. Som är helt fantastiskt underbara! Dom tar hand om mig och hemmet, tycker dom. Dom försöker uppfostra mig att uppföra mig på rätt sätt, vilket tydligen inte är det lättaste. Ibland misslyckas det totalt. Men jag blir snabbt förlåten, för jag är ju deras människa. Det är inte så dumt att vara en katts människa. Och det är helt makalöst bra att vara tre katters människa.

Det har blivit vinter här i Sundsvall igen. Lagom efter jul. -13 grader ute och vitt överallt. Igår städade jag bort alla julsaker. Fast det inte är dags förrän på fredag egentligen. Men det känns skönt att ha återgått till vardagen igen. Även om jag just nu är lite osäker på hur min framtida vardag kommer att se ut. Det enda jag är helt hundra på är att jag inte tänker deppa ihop! Idag ska jag åka ut på landet ett tag. Och rensa tankarna lite. Det ska bli skönt! Ha en skön dag alla ni som kommer förbi! Och glöm inte att livet blir vad man gör det till. (funderar på att göra mitt till en fest, som ni alla är bjudna till)

Försäkringskassan har bestämt att jag är för sjuk för att vara sjuk. Precis som Nalle Puh har dom nog en mycket liten hjärna. Men Puh vet åtminstonde att det finns något som heter Rättvisa.

  When life throws you lemons, make lemonade! Ja, nu kastar livet citroner på mig igen. Men här ska göras saft. Jag ger inte upp!!! Är det något jag blivit bra på de senaste åren så är det att "göra saft"

Det nya året inleddes med snö här igår. Men det varade bara en liten stund innan det övergick i regn. Idag regnar det fortfarande och det är grått och dimmigt ute. Vilken jäkla vinter! Jag skulle ha tvättat idag. Men bestämde mig för att strejka. Istället för att stå i tvättstugan en dag som den här, som redan är såååå trist, ska jag försöka pigga upp mig och min tillvaro lite. Jag ska börja med att ta en fika med bästa väninnan. Skratta och ha roligt ett par timmar. Sen ska jag bjuda mig själv på en riktigt god middag och så avrundas kvällen med en bra film. Snacka om att jag har en bra date med mig själv ikväll!