Måndagsbloggen

 Veckan som gick var mest regnig och kall. Solglimtar mellan regnskurarna. Men mest regn. 

Så det har varit mycket inne tid de här dagarna. Tog mig ner till biblioteket på tisdagen och lånade lite nya böcker. Så jag har haft mycket att läsa i alla fall. Det kan faktiskt kännas ganska mysigt att sitta uppkrupen i läsfåtöljen med en bra bok och lyssna på regnet utanför.

På lördagen hade vi äntligen en hel dag utan regn. Så då kunde jag vara ute och njuta av det vackra vädret igen. En dag med lite sol är bättre än ingen alls. Eller hur?

Men sen under natten mot idag (måndag) kom ovädret norrmännen döpt till Hans in över oss. Det har åskat och regnet har vräkt ner, det vräker fortfarande ner i stora mängder. 

Just nu är jag inne i en period då jag är sååå less på att laga mat. Det känns urtrist. Skulle beställa hem mat oftare om jag hade råd. Men jag skulle väl tröttna på det också efter ett tag, antar jag.

Jag har nog hamnat i en liten svacka vad det gäller humöret just nu. Och då känns ingenting speciellt kul eller bra. Men såna perioder har väl alla då och då. Man kan ju inte vara på topp hela tiden. Det går över.

 En enda sak har fått mig att skratta de senaste dagarna. Jag lyssnade på Wahlgren & Wistams pod, ett gammalt avsnitt som jag missat förut. Då berättade Pernilla om roliga saker barn säger, när det blir lite fel men tok roligt just därför.

Skolbarnen skulle öva in luciasångerna. De övade på Staffan var en stalledräng. 

När de kom till : Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna. Hörde fröken att ett av barnen sjöng: Staffan var en stalledräng med en taco till hjärna. 

Det skrattade jag gott åt. Och skrattar fortfarande åt så fort jag tänker på det. Vilken tur att skolbarnet hörde fel så jag fick något som kunde muntra upp mig lite. 

Nu ska jag fortsätta att lyssna på regnet utanför från min läsfåtölj.

Jag hoppas att ni har en bra början på den nya veckan. Även om det regnar och är lite trist just nu.

KRAM