Måndagsbloggen

 Det här är ett foto av mitt barnbarn Alex från förra sommaren. Att jag börjar det här blogginlägget med det är för att visa er att han har långt hår. Alltid uppsatt i svans eller en fläta. Och alltid välvårdat. Alex älskar sitt långa hår och vill absolut inte klippa sig.

Nu har jag fått kommentarer från en person i min närhet som tycker att jag borde ta en sax och klippa av honom svansen. Och att det inte är fint att pojkar har långt hår. Naturligtvis försvarar jag mitt barnbarns rätt att se ut som han vill. Som han trivs med. Jag upplyser även personen om att nu för tiden är det vanligt att både pojkar och vuxna män kan ha långt hår.

Den som kommer med de här kommentarerna är samma person som tidigare kommenterat om att min dotterdotter är odrägligt bortskämd. Vilket inte alls är sant. Och precis som den gången protesterar jag. Och blir då anklagad för att vara överkänslig och otrevlig.

Varför gör hen så här? Det verkar finnas någon irritation mot min dotter och hennes familj hos hen. För vissa syrliga kommentarer rörande min dotter har jag fått höra tidigare. Nu har fokuset tydligen flyttats till barnbarnen. Så himla trist. Jag blir både arg och ledsen.

Ja min dotter och hennes man är båda välutbildade och har bra jobb. Vilket betyder att de har en stabil ekonomi. Men för den sakens skull är inte barnen bortskämda. Och varför måste man vara avundsjuk på att andra har det bra?

Jag förstår inte personer som missunnar andra saker de lyckats skapa i sina liv. 

Jag kan inte klippa bort den här personen ur mitt liv eftersom hen är en ingift familjemedlem. Men jag försöker ta ett steg bort. Försöker att bara ha ett minimalt umgänge.