Sorgen smyger fortfarande sig på

Gårdagen var fylld av sorg och saknad efter den älskade
familjemedlemmen jag nyss förlorade.
Tårarna envisas med att rinna även idag.

Det finns inte alls någon lindring i gråten.
Den gör bara den kvävande sorgen ännu tyngre.
Gör det svårare att andas.

Vetskapen att hon är borta för alltid är så hjärtslitande.
Att jag aldrig mer ska få hålla henne i min famn.
Att jag överhuvudtaget aldrig mer ska få finnas i hennes närhet.
Eller hon i min.

Det kan tyckas tokigt att sörja ett djur på det här sättet.
Men för mig var hon mer än "bara" en katt.
För mig var hon en vän och en familjemedlem.
Och jag saknar henne.
Jag sörjer henne.