Libra på blogspot.

Jag läste precis intervjun med kungen i aftonbladet. Hela intervjun, ord för ord. ( se här:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13105940.ab) Jag tycker Kungen verkar vara totalt förvirrad. Hörde jag någon prata på det sättet skulle jag ta för givet att personen var dement. Han bildar inte ens fullständiga meningar när han pratar. Han mumlar på, på ett stundtals helt oförståeligt sätt. Och ska karln ljuga, kan han väl för sjutton bemöda sig om att vara lite bättre på det. Hans lögner är så dåliga att minsta skolbarn skulle ljuga bättre. Inte för att lögner ska uppmuntras. Men han är ju sååå genomskinlig. Otroheten är en sak mellan honom och Silvia tycker jag. Festandet är också hans ensak. Även en monark kan väl behöva släppa loss ibland. Men att som statschef, med tillgång till hemligstämplat material, umgås med kriminella. Det måste man väl ändå anse som oacceptabelt. Ännu en gång har Kungen "skitit i det blå skåpet" Kanske det vore bättre om han abdikerade till fö

Jag fick en ampel av min dotter i går. En jättestor jordgubbs-ampel. Naturligtvis blev jag glad. Jag älskar jordgubbar. Men var ska jag hänga den? Jag bor i en liten vindsvåning utan balkong. Jag har försökt sätta den i fönstret, men den var för stor. Ute i trapphuset gick inte heller. På den gemensamma uteplatsen i trädgården? Nej, då vaknade snåljåpen i mig. Tänk om grannarna går och äter upp mina jordgubbar då. Det är minsann MINA! Så jag springer fortfarande omkring här med min ampel. Och blir mer och mer frustrerad. Det här var verkligen inte lätt. Jag blir såååååå irriterad!!!! Snart åker den ut i trädgården i alla fall.

    Grattis på Mors dag alla mammor! Jag hoppas att ni får en underbar dag med era barn. Det är egentligen det enda jag önskar mig i Mors dags present. En dag med min dotter. Inte tårta, blommor och presenter. Inte fina middagar. Även om det också är trevligt. Bara en dag med min dotter. En hel dag. I lugn och ro. Dom dagarna är alldeles för sällsynta nu för tiden. Och jag saknar dom. Men först och främst ska jag ju gratulera min mamma. Sen får vi se hur resten av dagen blir.

Mina barnbarn på 3D Bio. Nu har så gott som alla biografer 3D salonger. De flesta har väl varit och sett någon film i 3D. Utom jag då förståss. Till och med mina barnbarn har gjort det. Dom älskade det. Av någon anledning är jag alltid sist med allt nu för tiden. När jag var yngre var det tvärtom. Då var det jag som provade alla nymodigheter först av alla. Vare sig det gällde åkattraktionerna på Gröna Lund eller nya hushållsapparater. Men jag orkar helt enkelt inte bry mig längre. Spänningen och upptäckarglädjen har försvunnit. Hur tråkig får man bli?????? När alla människor har skaffat sig 3D tv och det inte är särskilt nytt längre. Då, kommer jag väl att komma iväg och se min första biofilm i det formatet. Men jag MÅSTE bara prova GB´s nya glassar varje år. Ingen sommar utan en ny favoritglass från GB. Så det kanske inte är totalt kört för mig ändå. Lite upptäckarglädje har jag kvar. Även fast det är inriktat på smakupplevelser.

Jag svarar alltid på alla kommentarer jag får på min blogg Men jag har sett att inte alla gör det. Jag kanske är lite töntig. Men jag tycker att när jag svarar på kommentarer visar jag att jag uppskattar att de läser min blogg. Det är väl en av de största anledningarna till att man bloggar? Att man tycker att man har något att säga som man gärna delar med sig till andra av. Jag undrar om ni andra bloggare tycker annorlunda. Går ni tillbaka och kollar om ni fått svar på era kommentarer? Eller struntar ni fullständigt i det? En ganska fånig och betydelselös fråga egentligen. Men jag bara undrar.

Att skriva en bok [Image]                          Det skrivs så många konstiga böcker nu för tiden. Böcker som är som extra tjocka skvallertidningar. Böcker som skvallrar om kungar, drottningar och andra s.k kändisar. Vad som är konstigast av allt är att dessa böcker faktiskt säljer också. Stora upplagor, som fyller författarnas och utgivarnas bankkonto. Så nu tänkte jag att det kanske är dags för mig att göra som alla andra. Skriva en bestseller. Det enda jag behöver är tillräckligt mycket skvaller om andra och gärna krydda det hela med lite sex också. Behöver inte vara så mycket, ibland räcker det med en antydan om att det förekommit sexuella utsvävningar. Visst måste det vara säljbart att rapportera om grannarnas fester. Eller bästa vännernas äktenskapliga problem. Även fast de inte har några superkända namn. Men dom är ju kända för mig. Det räcker väl. Ett tag funderade jag på att skriva mina memoarer. Men det föll på att de flesta memoarer skrivs av spökskrivare. Var skulle

Jag blev så arg igår när bloggen först inte låter mig logga in. Eftersom jag tydligen är konstant inloggad. Sen går det inte att logga ut eller lämna kommentar från bloggen. För då räknas jag inte som inloggad längre. Fast jag fortfarande sitter fast. Så då bestämde jag att nu skulle jag minsann flytta till Word press istället. Precis som de flesta fd AB bloggarna har gjort. Men det ska jag säga var verkligen inte det lättaste. Jag är full av beundran över alla som har lyckats med att skapa en blogg där. Det fanns miljontals olika alternativ att välja mellan. Det ena mer obegripligt än det andra. Jag lyckades inte ens få till en blogglista. Och inte ens en egen bakgrund. Nej, jag får väl stå ut med krånglandet härinne på bloggen. För jag orkar helt enkelt inte slita mig i håret över ännu en krånglig blogg. Varför kan dom inte förenkla saker för kompletta dataidioter, som jag? Istället för att försvåra. Så jag bockar och bugar för er WP bloggare som har lyckats så bra

Varför ringer alltid telefonen när man står i duschen? Eller när man slagit sig ner vid middagsbordet, bänkat sig framför tv:n för att se en film, eller på något annat sätt är upptagen. Det slår aldrig fel. Sen försöker man avsluta samtalet så fort som möjligt utan att vara otrevlig. Varför är det aldrig någon som ringer de där störande samtalen när man inte har ett dugg att göra utom att sitta och rulla tummarna? Jo, för då är det man själv som uttråkad ringer runt och stör andra som står i duschen eller sitter vid middagsbordet. Så är det, det slår aldrig fel

När jag försöker att logga in och kommentera på min blogg blir jag utkastad. Sen kommer det upp förslag att jag ska skapa en egen blogg. Har någon annan haft samma eller liknande problem? Vore tacksam om någon kunde förklara vad som händer.

Vad man har för grannar är så viktigt. Inte för att man behöver umgås om man inte vill. Men för att man ska slippa bli störd på olika sätt. Läste i aftonbladet igår om verkligt bråkiga grannar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13071023.ab Den ena grannen hällde råttgift i den andres pool. Hur kan man ens komma på en sån ide´???? Då måste man ju vara riktigt psykiskt sjuk. Och i behov av hjälp. Tack och lov att jag har så goda grannar! Vilken tur jag har haft. För man kan ju inte veta när man flyttar in vilka grannar man kommer att få. Fast man skulle ju önska att man hade en egen kristallkula att titta i ibland.

Varför måste det regna nu igen? Vem har planerat det så dumt???? Hallåååå alla vädergudar och gudinnor!!! Hur tänker ni egentligen??? Sommar och sol ena dagen. Regn och rusk nästa dag. Hade ni missat att jag skulle hämta barnbarnet på dagis idag? 40 minuters promenad i hällande regn. Ja, ja, man kan väl hoppas att man krymper lite i allt det blöta. Så får man ut något bra av det här ändå. Krymper i omfång, inte på längden. Jag är nämligen redan liten som en tesked.

Har haft lite förkylningssymptom de senaste dagarna. Lite täppt och små snörvlig. Låter ungefär som brorsans hund. Men den har fått noskvalster. Kanske har fått noskvalster jag också. Man skulle kanske ta och besöka djursjukhuset. Men då skulle jag nog bli skickad vidare till psykmottagningen ganska snabbt. Denna soliga härliga Söndag ska jag i alla fall tillbringa med närmaste familjen. Vi ska gratulera mamma som fyller år idag. Så nu ska jag tjusa till mig. (om det nu är möjligt) Var ni än befinner er när ni läser det här så hoppas jag att ni har en lika skön och solig Söndag som jag.

Min mamma har pippi på att ringa mig i tid och otid. Vilket kan vara otroligt irriterande. Speciellt då man redan pratat tre gånger samma dag. Och hon inte har någonting nytt att komma med. För en tidligt sedan lyckades jag säga ifrån, på ett vänligt men bestämt sätt. Att det räcker om vi ringer varandra en gång per dag istället för fem gånger. Det gick hon med på utan protester. Och för en tid lägrade sig lugnet över mitt hem. Men jag borde lärt mig att inte ta ut glädjen i förskott. Min mamma ger sig inte så lätt minsann. Nu har hon börjat ringa och fråga om jag har ringt henne. "Har du ringt mig? Jag tyckte jag såg ditt nummer på displayen" " Inte? Det var konstigt" Och så fortsätter hon att babbla. Eller också kör hon den här varianten "Jag hann inte svara i telefonen. Var det du som ringde?" "Jag ser ju så dåligt så jag ser inte vems nummer det är" Ska man skratta eller gråta? Jag kan i alla fall konstatera att min mamma är

Håller på att flytta in och rumsterar om här i min lilla vrå. Inte det lättaste precis. Har försökt importera gamla bloggen. Men det fick jag ge upp. Sen kraschade datorn och raderade alla filer. Så nu har jag fått installera om så gott som allting. Det som grämer mig mest är alla foton och filmklipp som försvann. Hädanefter ska jag ha backup på allt. Så just nu sliter jag mitt hår och försöker ordna till allt som jag vill ha det. Ute skiner solen och fåglarna kvittrar. Det tänker jag inte klandra dom för. Jag kvittrar i en annan tonart just nu. Som låter misstänkt lik muttrande kraftuttryck. Jag SKA klara av det!!!

Jag har haft den här bloggen i flera år. Men bara skrivit lite sporadiskt på den. Har istället ägnat mig åt min andra blogg på aftonbladet. Men nu när den ska lägga ner får det här bli min enda blogg. Jag hoppas att det kommer att fungera. En av anledningarna till att jag stannade på aftonbladet så länge var att man lärt sig hur allt fungerade där, alla finesser och tekniska detaljer. Men jag får väl börja om och lära mig från början igen. Och när inget annat fungerar får jag väl skrika på HJÄLP!!!