Mamma telefonterroristen.

Hade tänkt att jag skulle sova riktigt länge idag.
Men har man en mamma som ringer tidigt varje morgon
är det ganska svårt att få sova ut.
Kunde inte somna om heller.

Varför ringer hon så ofta egentligen?
Ibland blir det 3 eller 4 samtal om dagen.
Först för att säga godmorgon.
Samtal 2 för att berätta vad hon planerar för dagen.
Samtal 3 för att fråga om jag har ringt (vilket jag inte har)
och då passar hon på att prata bort en stund.
Samtal 4 kan vara för att fråga vad det är på tv eller
något annat påhittat skäl för att få ringa.

Det lustiga är att hon är inte ensam heller.
Hon har många vänner och dom är ett helt gäng
som umgås och gör saker tillsammans.
4 gånger i veckan har hon dessutom olika aktiviteter
inbokade.

Men ändå fortsätter denna telefonterror.
Oavsett vad jag säger eller gör så ger hon inte upp.
Tro mig jag har provat det mesta för att få henne att sluta.
Det går bara inte. Så jag får stå ut.

Dessutom är hon väldigt snäll och gullig min mamma.
Jag måste påpeka det så ingen missuppfattar och
tror att hon är någon gnällig gammal hagga.
Det är hon absolut inte!

Men hur snäll hon än är och hur mycket jag än älskar henne
så blir jag ändå trött på hennes ständiga telefonsamtal.

Kommentarer

  1. En del navelsträngar är svåra att klippa! Det blir ju så definitivt att den föräldraroll man vill ha inte längre behövs ...

    * lägger undan saxen igen *

    SvaraRadera
  2. Ja det vill till en riktigt kraftig häcksax ibland. Särskilt i det här fallet då min mamma är 80 och jag själv är 52. =)))

    SvaraRadera
  3. *ler*

    Det blir jobbigt när två människors olika behov krockar... jag kan ju förstå er båda två, som mamma... och som dotter...

    Hoppas att hon "tröttnar" så småningom då...

    Eller att du drar ur jacket kanske?

    Hemikram ♥

    SvaraRadera
  4. Här blir det mest ringande nàgon gàng och dà... Dyrt att ringa till Sverige...

    Men mànga SMS blir det...

    Det eviga ringandet, det är som det brukar vara, det var likadant när jag bodde i Sverige...

    Örnkramar

    SvaraRadera
  5. Hemi, nu för tiden har man ju mobil och kan ständigt nås. På gott och ont. =/
    Kramar!


    Maria, ja det är dyrt att ringa utomlands. Och minuterna tickar snabbt iväg. Har familjemedlemmar som bor utomlands så jag vet hur det är. Det blir mest att man ringer på födelsedagar.
    Kram =)

    SvaraRadera
  6. Du antyder att du både sagt och gjort saker för att få henne att sluta (minska) med sitt ringande. Men hur har du fört fram det? Har du antytt eller varit rakt på sak? Vilka typer av motiveringar tror du hon skulle ta på allvar? Eller behövs det att du säger till på skarpen? Kanske skulle hon bli stött till en början, men skulle säkert förstå dig då hon fått fundera på saken, så brukar det vara :) Vet inget om er relation, lite allmänna råd bara :) Kram Spammis

    SvaraRadera
  7. Det här är ett så svårt och känsligt kapitel för mig. Jag själv har alltid älskat min mamma och varit glad för hennes omsorger, ändå också känt så mycket irritation och otålighet, t ex vid telefonsamtal, vilket jag tyvärr alltför ofta har visat. Jag har alltid känt ångest för detta, och den minskade naturligtvis inte när hon blev väldigt allvarligt sjuk förrförra veckan.

    SvaraRadera
  8. Spammis, både du och dina goda råd är alltid välkomna här. Blir alltid glad när du tittar in.
    Kram =)


    Anna, jag är verkligen ledsen för din och din mammas skull. Jag vet vilken sorg du går igenom nu. Du har rätt i att man ska vara glad så länge man har sina föräldrar. Oavsett hur irriterad man kan bli ibland. Tack snälla Anna för att du påminde mig om vad som är viktigt. Jag hoppas att det snart kommer någon lättnad för dig och din stackars mamma. Styrkekramar till dig från mig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ingen rolig syn

Äntligen Fredag

Måndagsbloggen