Libra på blogspot.

Jag hann inte mer än börja njuta av min lata söndag så blev jag sjuk. Ett gäng bakterier beslutade sig för att invadera min intet ont anande kropp. Misstänker att dom var kamoflageklädda. Möjligtvis till en bit smörgåstårta som jag avnjöt på söndagen tillsammans med goda vänner.  Som tur var lyckades min kropp snabbt vräka de oinbjudna hyresgästerna/husockupanterna. Men det var en kraftansträngning som satte sina spår. Så hela gårdagen tillbringade jag i någon slags halvdvala framför tv sändningarna från OS. Minns inte ett dugg av vad jag "såg". Så ett varningens ord till er alla. Ser ni till någon i det här gänget: Så håll munnen stängd och släpp inte in dom!

Jag är tillbaka från min lilla bloggpaus. Det har varit ett par roliga men intensiva dagar. Med lek från morgon till kväll och som resultat ett nöjt barnbarn och en trött (men glad) mormor. Så idag tänker jag inte göra någonting alls. Jag ska bara lata mig hela långa dagen. Sörpla kaffe framför datorn, äta något lätt till middag och kanske slötitta på OS. Och förmodligen somna en stund i soffan. Jag ska ha en härligt lat Söndag! Ha det ni också!           

Nu är det dags för en liten bloggpaus igen. Jag ska nämligen hem till dottern och vara barn och hundvakt. Men det blir ingen lång bloggpaus. Det blir bara från idag till på söndag. Visst skulle jag kunna blogga därifrån om jag ville. Men min lilla Fanny och jag kommer att ha alldeles för mycket att göra för att hinna sitta vid datorn. Vi ska ju hitta på en massa bus och vända upp och ner på hela huset medan mamma och pappa är borta. Så nu tar jag min övernattningsväska och beger  mig av till min favoritperson. Den bästa av alla, min Fanny. Vi ska ha buskul! Ha det ni med!                       Fanny hälsar till er alla!

Har tittat på min blogg statistik. Enligt den har jag ca 1000 besökare per månad. Vilka är dom, alla besökarna? Vilka är det som döljer sig bakom statistiken? Dom flesta lämnar aldrig några kommentarer. Det vore kul om alla som tittar in på min blogg kunde skriva ett enkelt litet hej bara. Det är helt okej om man vill vara anonym. Vore bara så kul att få ett litet tecken på att man haft besök, förutom via statistiken. Så snälla, lämna ett litet, litet livstecken när du passerar förbi.

Ovanligt trött idag, har inte sovit så bra. Dessutom känns det som om det ligger regn  i luften. Då blir jag alltid extra trött. Jag ska trots detta inleda den här dagen med att ta en promenad. Har lovat mig själv att jag SKA röra på mig lite mer än jag brukar. Tänker börja med att ta lite längre promenader varje dag. Så får vi se hur det utvecklar sig sedan. Smart att jag bara lovat mig själv i alla fall. Då behöver man inte känna att man sviker någon om man bangar ur. Ingen annan än mig själv. Alla friskusar och alla ni icke friskusar där ute ha en bra början på nya veckan.

Idag har jag firat min pappas födelsedag. De av er som följt min blogg vet att pappa gick bort för några år sedan. Men mamma och jag har som en liten tradition att träffas på hans födelsedag ändå. Vi äter varsin bakelse och dricker kaffe. Tänder ett ljus och pratar glada och roliga minnen som vi har med pappa. Han var en glad prick, så det finns en hel del att ösa ur. Han skrattade nästan jämt och smittade andra med sitt skratt och sitt goda humör. Idag fyllde han 83 år. Och blev alltså firad av mig och mamma. Sen åkte jag hem till min dotter, som är på semester och vattnade hennes blommor. Eftersom det är sommartider som gäller på bussarna här nu, tog det en evighet att ta sig mellan de olika platserna. Den mesta tiden gick åt till att vänta på bussen och vänta och vänta innan den kom. Tydligen ser jag extra vänlig ut idag, på pappas dag. För på de olika hållplatser jag satt och väntade på kom vilt främmande människor fram och berättade mer eller mindre privata ...

Varför är det så himla tråkigt att träna egentligen? För det kan väl inte bara vara jag som tycker det? Människor som tränar regelbundet säger att man  blir beroende av kroppsansträngningen efter en tid. Och att man mår fysiskt dåligt då om man inte tränar.  Så långt har jag aldrig kommit. Fast jag skulle behöva "komma i form" och tappa överflödiga kilon. Var hittar man motivationen att komma igång? Jag verkar vara totalt immun mot alla sorters peppning. Nej, jag tar hellre en stilla promenad i sakta mak än att springa på ett löpband. Jag sitter hellre ute i solen och njuter av fågelsången än att svettas inne på ett gym. Tyvärr så är det så. Så jag får fortsätta vara överviktig och enligt vissa normer ohälsosam. För jag mår så himla bra redan så jag kan inte hitta motivationen att träna för att må ännu bättre. Låter lite knasigt och halv vrickat. Men sån är jag.