Måndagsbloggen

Mitt blogginlägg har blivit försenat den här gången. Med en hel vecka. Det beror på att efter vår trevliga mini semester på västkusten hade jag något oväntat med mig hem i bagaget. Vad? En dunderförkylning.

Kände av de första  tecknen på vägen hem. Och vaknade upp morgonen efter med en hals som värkte, rinnande ögon och en näsa som ömsom rann och ömsom var täppt. Feber och hosta också förståss. En riktig skrällhosta.

Jag är inte frisk än. Men tar jag febernedsättande orkar jag i alla fall vara uppe på benen ett tag. Så då passar jag på att skriva lite här.

Västkusten var lika vackert som vanligt. Jag älskar västkusten. Jag skulle gärna ha ett sommarställe där. Men det är bara en dröm. En alldeles för dyr önskan för mig. Men drömma kostar ju inget.

På vägen hem fastnade vi i en av alla dessa bilköer de visat på nyheterna. Två långtradare låg tvärs över vägen. En smal väg som var omöjlig att vända på eller köra runt. Bara att vänta på hjälp. Åt andra hållet satt folk fast i 16 timmar såg jag på nyheterna. Så vi hade tur. Vi satt bara fast i 8 timmar. Men det var 8 lååånga timmar. Snöslasket vräkte ner. Som om någon kastade hinkar med blötsnö på bilen. Vi fick gå ut i blåsten och skrapa av det värsta hela tiden. Ändå hann det frysa fast på bilen.

Men vi får vara glada att vi kom loss efter 8 timmar i ovädret. Och inte som vissa andra stackare fick övernatta i bilen. Det var tillräckligt jobbigt ändå. Vi hade planerat att vara hemma runt 17 tiden. Lagom middagstid. Men i stället kom vi hem vid 2 på natten. Ja som sagt var är jag i alla fall glad att vi tog oss hem oskadda efter den upplevelsen. Och Alex (barnbarnet) var otroligt tålmodig och lugn. Inte roligt för ett barn att sitta fast i en bil i 8 timmar utan något att göra. Men han klagade inte en enda gång. Vår duktiga lilla kille. 

Sen jag kom hem har jag varit mer eller mindre däckad av förkylningen.

Så jag har inte gjort något annat än att hosta och snora och tagit det lugnt

 

Vackra Lysekil.

Alex vid utsiktstornet i blåsten. =)

Alex på Havets hus bland alla fiskar.

Nu ska jag fortsätta att vila bort den här förkylningen. Orkar inte med något annat just nu. Behöver inte det heller. Tur att man är pensionär.

Jag hoppas allt är bra med er. Och att ni har en fin ny vecka nu. Vi syns nästa vecka som vanligt. Ha det fint. KRAMAR till er från mig. 😀😀😀