Varför måste man vara två?

Jag kan inte förstå varför man nödvändigtvis måste ha en partner för att platsa i sociala sammanhang.

Är man lycklig singel, som jag brukar kalla mig själv, har man inte lika högt värde. Det är inte lika intressant att umgås med en singel när alla andra är par. Detta gäller tyvärr även i vissa familjesituationer. Tex när det är dags att fira jul och andra högtidligheter. Då är det alltid jag som ensamstående som ska vara öppen och tillgänglig för andras planering. Det är alltid jag som ska ta hänsyn till när andra har tid och lust. Min kalender är inte så viktig att ta del av. Och när det gäller Söndagsmiddagar och liknande blir jag helt bortglömd emellanåt. För det är viktigare att alla par kommer och får umgås. Jag är ju ändå bara en person. Exemplen är oändliga på hur illa jag blir behandlad av många människor, mer eller mindre medvetet. Bara för att jag inte har en partner. Jag blir så trött på att alltid bli förbisedd. Men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på den här situationen. För det skulle ju aldrig falla mig in att skaffa en partner för att andra tycker att jag borde göra det. Det borde ju inte spela någon roll om man väljer att leva som singel eller i ett förhållande. Man är ju samma person ändå. Tycker jag, men tydligen inte alla andra.